Talgoxen är ohotad men domherren trendar

Foto av Daniil KomovUnsplash

När jag bodde i Umeå brukade talgoxens sång höras första gången för året omkring den 27 januari. Regelbundet, samma dag år efter år. Kallt eller varmt väder spelade ingen roll. Ofta högt uppe i en trädtopp eller på ett hustak sjunger han för att få en solglimt. Tjiuu – tjiuu. Viktigt vara först för att få uppmärksamhet. Jag började kalla den 27 januari för ”Talgoxens dag”. Men med tiden insåg jag att samma dag infaller Den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Denna dag år 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Ännu viktigare att uppmärksamma än talgoxen. Vi påminns om ondskan och döden. Men kanske kan talgoxens årliga återkomst – något tidigare här i Stockholm – ge en hoppfull tanke om att livet alltid strävar att återvända till och med när allt är som kallast och mörkast.

2024 vinner talgoxen i räkningen av svenska vinterfåglar. Som den gjort åratals förut. Men domherrarna blir flera. Tar de över? Vi får väl se

Folkhögskolans framtid för 80 år sedan – och nu?

Foto av Tommy FogelbergUnsplash

”Kan vårt folk också i framtiden bära upp ett fritt samhällsskick, då behöver det folkskolan, kan det inte, då fruktar dess ledare folkhögskolan och avskaffar den.”

Det här är ett citat ur en text av Ali Nordgren, dåvarande rektorn för Ålsta folkhögskola. Året var 1943 och Nordgren skrev under rubriken ”Idéer och makter i den svenska folkhögskolan”.

När Nordgren satt vid pennan var det brinnande världskrig och hotet från totalitära regimer var akut. Nordgren visste att i Danmark, där idén till folkhögskolan först föddes, hade nazisterna redan stängt alla dessa skolor. Och han förstod att samma sak skulle hända här den dag Sverige gick samma öde till mötes som grannländerna.

Sverige har fortfarande fria val och en demokratiskt vald regering. Rättsstaten är under hot men består fortfarande. Ändå känns Ali Nordgrens ord obehagligt profetiska. Står våra ledare upp för folkhögskolan?

Litterär kulturkanon – tio böcker

Böcker i ett bibliotek
Foto av Susan Q YinUnsplash

Den kommande nya regeringen vill skapa en svensk kulturkanon. Det är ännu oklart hur ett sådant rättesnöre ska användas. Kanske som obligatorisk läsning i skolor? Här ett förslag som borde vara i tiden.

  • Hemsöborna av August Strindberg. Skrivet av en man som på sin tid åtalades för att vara extrem. Han led också tidvis av vanföreställningar.
  • Gösta Berlings saga Av Selma Lagerlöf – Nobelpristagare och antinazist.
  • Kallocain av Karin Boye. Dystopi om en polisstat.
  • Invandrarna av Vilhelm Moberg. Om att vara invandrare i främmande land.
  • Tjärdalen av Sara Lidman. Även en fattig usling är värd barmhärtighet.
  • Ondskan av Jan Guillou. Hur en ung man förhåller sig till våldet.
  • En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Att ses som annorlunda. ”Inte som vi.”
  • Moll av Elisabeth Rynell. Ett Sverige där ”onödiga” människor utlokaliseras.
  • Löpa varg av Kerstin Ekman. En man får insikt om sin del i utarmandet av naturen.
  • Klubben av Matilda Gustavsson. Avslöjandet som bidrog till #metoo i Sverige.
  • Den elfte boken, Hur samhället kom tillrätta med kvinnovåldet har ännu inte skrivits. Jag sätter upp den på listan samma dag den ges ut.
Hem » Fascism

Nazismen i Sverige och Tyskland – då och nu

Nazistisk parad
Photo by Mert Kahveci on Unsplash

2014 var jag med och demonstrerade mot SD, vände dem ryggen på Rådhustorget i Umeå. Då skrev jag texten här nedan. Om partiets bakgrund med rötter i bland annat nazism. 2022 har SD initierat en granskning av sin historia och det blir aktuellt att fråga sig vad som har hänt under de sju år som gått. Då var partiet enligt Johan Ehrenberg ”en bakåtsträvande grupp, tio procent”. Nu, när sympatierna är nära det dubbla går det inte längre att bagatellisera SD.

Min text från 2014:

I veckoupplagan av ETC #7, daterad 7 juni, frågar Anders Lindström ”… när skulle demokratin kunna sätta en gräns, hit men inte längre..” Han inleder med en historisk tillbakablick ”När i tid och hur skulle till exempel nazismens framväxt i Europa på 30-talet kunnat stoppas demokratiskt?”

Johan Ehrenberg svarar med att påminna om hur nazismen i Tyskland blev möjlig bland annat på grund av vänsterns splittring, men också på grund av borgerligt stöd. Han skriver också att samma utveckling idag inte är möjlig på grund av att ”de lösningar som de bruna partierna föreslår står i direkt motsättning till de behov ett globalt kapital har idag.”

Jag gissar att Ehrenberg syftar på behovet av rörlighet över gränser för att säkra tillgång till arbetskraft med låga krav. Detta gör inte mej det minsta trygg. Om Ehrenberg har rätt skulle konservativt och nyliberalt motstånd mot högerextremism vara beroende av krass ekonomi mer än grundmurad ideologisk övertygelse. Är Reinfeldt beredd att rucka på sitt hårdnackade motstånd mot SD och annan rasism, om han får signaler om att det inte längre skulle tjäna Sverige, näringslivet och tillväxten? Jag hoppas inte.

Johan Ehrenberg pekar på det motstånd som krävs i form av massdemonstrationer , men också inom förvaltning och public service: ”Det är självklart att det inte finns någon anledning för skolor eller andra demokratiskt styrda institutioner att ge dem plats.” Om jag läser rätt, syftar krönikören Ehrenberg här på ”den nya nazismen”. Bra, men vad beträffar SD är han mera diffus. Han ser dem som en bakåtsträvande grupp, tio procent, som bygger på invandrarhat och den nationalism ”som alltid funnits i de andra partierna.” Frågan om de skall dras över samma kam som övriga extremister, eller betraktas som rumsrena lämnas öppen.

Det vore olyckligt om SD:s nuvarande status som riksdagsparti, EU-parti, och deras ”whitewashing” skulle leda till att vi slutar peka ut dem som en fara för demokratin. Formellt ska de accepteras, men det är allt. Inget mer. Vi fortsätter att vända ryggen. Markera mot SD.

Mer om främlingsfientlighet: Tio psykologiska punkter kring främlingsfientlighet och rasism

Hem » Fascism

Vi ska lära oss att känna igen fascismen

Härom veckan fick jag ett flygblad i brevlådan. Rubriken var skriven i versaler: ”ÅTERTA MAKTEN FRÅN GLOBALISTERNA”. Avsändaren, Nordiska motståndsrörelsen, inleder med konstaterandet: ”Hela den globala finansiella infrastrukturen i världen kontrolleras av ett relativt fåtal personer.” – något som få invänder emot. När man sen vänder på bladet namnges ”parasiterna som styr ditt liv” och alla är av judisk härkomst. Skurkar, enligt Nordiska motståndsrörelsen. George Soros beskrivs som ”finansmogul med ett djupt hat för vita människor.”

Antisemitismen  är helt uppenbar och avslöjar en av de viktigaste komponenterna i fascismen: rasism och främlingsfientlighet.

NMR är klart på frammarsch och har kanske valt Umeå som ett strategiskt mål. Det finna all anledning att vara på sin vakt, ringa i varningsklockor.

Som väl är har många uppmärksammat detta, bland annat har Umeåhistoriken Lena Berggren gjort förtjänstfulla insatser, senast i SVT:s undersökning av 200 artiklar i Nya Tider

Tidigare i år medverkade också Lena Berggren i Kalle Johanssons tecknade seriebok Vad är egentligen fascism. //Länk inaktuell 2022.// Utifrån sina historiska kunskaper visar hon på fyra grundelement för fascismen: Ultranationalistisk pånyttfödelse, alternativ postliberal modernitet, ny samhällsstruktur och en ny människa. Till detta kommer våldet som alltid funnits med  för att undanröja motstånd och rensa ut oönskade element i samhället. Judar och romer är bara några exempel. Boken visar tydligt hur just utpekande av vissa grupper används för att vinna folkets sympatier och makt.

Vad är det då för psykologi som bor i fascismens ideologi? Frågan även kan ställas så här: Vad är det i människans psyke som fascismen tilltalar och använder sig av?

Några av svaren har jag skrivit om i tidigare artiklar bland annat i Tio punkter om fascismens och främlingsfientlighetens psykologi.

Där tar jag upp åtskilligt av det som går att känna igen i dagens extremrörelser liknande Nordiska motståndsrörelsen: Skapande av  stereotyper av människor som framställs som endimensionella och onda. Hets mot folkgrupp bygger just på detta slags tänkande. Även olika former av grupprocesser kan användas i syfte att samla människor till mobbningsbeteende. Det räcker att se vissa kommentarsfält för att se hur människor kan triggas när de tror sig vara i en grupp där alla tycker lika. Självklart måste också psykologin ta hänsyn till och förstå på samhällsnivå – hur människor som känner sig marginaliserade kan reagera med ilska mot dem som utmålas som mer priviligierade. Se till exempel den ofta aggressiva attityden till tiggare som antingen kan ses som lata med oförtjänta inkomster eller till och med med dolda förmögenheter.

För att psykologiskt förstå våldsinslagen i fascismen rekommenderar jag att läsa boken Att döda en människa av Björn Hagberg och Martin Widman.

Boken, med undertiteln, På spaning efter det första kriget, vill skildra och tolka historisk och arkeologisk forskning  om människans förmåga att bli våldsam mot andra grupper. Författarna skriver om hur krig uppkommer som ett resultat av att människor leds in i dödande, ofta mycket motvilligt, men i tron att de gör det rätta. Vi kan förmås att göra illa den som utmålas som ond eller angripande. Men psykologin handlar då om vad vi gör för gruppen, snarare än om en inneboende aggressionsdrift. Vi kan lära oss att bli modiga för olika syften – både onda och goda.

Människor världen över tränas i våld. Hur det kan gå till har jag skrivit i Varsågod och döda. Jag påstår inte att detta bara sker i fascistiskt präglade grupper och samhällen. Men de bär på en våldsideologi, har idealiserat våldet och systematiskt använt det i syfte att vinna makt.

Fascismen kan ta sig många uttryck, som inte alltid benämns med sitt rätta namn. Som många påpekat vill ingen vill kallas fascist, det är ett djupt komprometterat begrepp. Fascismen kläs ibland i tilltalande omslag. Flygbladet jag fick kan på ytan synas harmlöst, tilltalar kanske en och annan som avskyr orättvisor.  Men det grundlaggande mönstret i tanke, känsla och handling, det som Lena Berggren kallar den generiska fascismen, är detsamma. Med kunskaper om historia, samhällsskeenden och psykologi kan vi avslöja – och stå emot.

Mer att läsa på Anders Fagerlunds skrivande:

Tio punkter om rasismens och främlingsfientlighetens psykologi.

Varsågod och döda.

Hem » Fascism