Bild Frederick Shaw på Unsplash
Den 28 september år 2023 : tre döda i gängvåld. Vi reagerar alla med fasa – hör röster i radio och TV: ”Fruktansvärt” och ”vart är Sverige på väg?” Samtidigt är inget nytt. Det hela har länge varit fruktansvärt mycket på fel väg. Vem har makten i Sverige – är det kriminella eller det folket? Statsminister Ulf Kristersson ”talar till det Svenska folket” så nu äntligen kommer något nytt, jag får förväntningar en kort stund. Tänker Per Albin 1939. Nu kommer en samlande röst som manar till samling! Jag hoppas och blir besviken. Löften som i ett oengagerat valtal. Allt som andra har gjort fel. Ingen samling utan försvar för att ”vi gör allt och allt kommer att bli bra om bara vi får behålla makten.”
Och visst handlar det om makt. Jag har tidigare skrivit om detta, om hur samhället har gett upp makten i förorterna och lämnat det som i idrottssammanhang kallas walk-over. (Se länken nedan.) När någon lämnar träder någon annan in. Andra tar över, en illegitim makt som skapar sina egna lagar. Kriminella. Kvar finns eldsjälar som många gånger för en ojämn kamp.
Kalla det vad du vill – segregering, vulgärprivatisering och på andra håll gentrifiering. En bristande styrning av samhället. En tilltro till att marknaden löser allt har på lång sikt lett till det här resultatet. På kort sikt finns just nu inget annat än polisiära åtgärder. Men sedan – är det militären och polisen som ska ta tillbaka makten i samhället eller är det politiken? Jag föredrar det senare. Att bygga, ge resurser till de konstruktiva och goda makterna. Militärmakt kan bli lika farligt som gängvåld.