Idag prövas den så kallade Ghettolagen i EU-domstolen. Danska invånare kan komma att flyttas mot deras vilja. Danskarna vill inte ha för många ”icke-västliga” människor samlade på en plats. Jag menar att detta handlar om rasism.
Svenska politiker har uttalat sig positivt om det danska exemplet. Jag hoppas att de avstår. Det är en stötande tanke att vi i Sverige skulle tvångsflytta invånare på grund av deras etniska tillhörighet.
Liksom arbetsmarknaden är den svenska bostadsmarknaden segregerad, precis som i Danmark. Men den danska ghettolagen leder till ökad istället för minskad segregation eftersom det handlar om ett sätt att hantera människor inhumant. Rasistiska attityder blir bekräftade och späs på samtidigt som undermåliga boendemiljöer blir kvar utan förändring.
Mitt alternativ är istället att vi bygger platser där alla vill bo, vare sig man är ”västlig” eller inte. Det handlar om att återuppväcka den politik som en gång kallades ”hela Sverige ska leva” – inte bara förortsmiljöer, utan infrastruktur i hela vårt land.
Först själva grundtanken: Ett samhälle som är medvetet och professionellt planerat så att det är attraktivt, vackert och välbyggt. För alla åldrar och samhällsklasser.
Skolan förskola och fritidsverksamhet med gott om plats för barn, unga och vuxna och där det råder arbetsro och kunskapslust. Allmänna kommunikationer tillsammans med lättillgänglig samhällsservice som post, bank, arbetsförmedling, försäkringskassa och annat som behövs för envar att hantera sin tillvaro. Bra bostäder som sköts och underhålls. Vård för alla. Omsorg för de som behöver. Trygghet och säkerhet inklusive fungerande polis. Ett rättsväsende som slår ned på all sorts brottslighet, även den som nästlar sig in och parasiterar på samhällsfunktioner. Bemannade bibliotek.
Ett kulturellt utbud som ger människor inspiration, nya tankar och idéer.
En närmiljö som visar att planerare har tänkt på människors behov av luft ljus och skönhet. Allt värnas, underhålles och sköts. Trasighet och skräp som vittnar om nedgången likgiltighet hålls efter.
I en sådan miljö kommer människor från alla bakgrunder att känna trygghet. Detta på grund av ett närvarande samhälle.
Se också mina tidigare inlägg med liknande tankar. Då med anledning av grovt våld i storstadsförort.
Det här handlar om hur samer i Sverige blir utsatta för övergepp. För ett tag sedan skickade jag ett öppet brev till politiker. Här en redovisning av responsen.
Socialdemokraterna svarade snabbt med en berättelse om den politik som partiet vill föra i frågan. Samt en hänvisning till att brott mot samer är en polisiär fråga. Kristdemokraterna berättar att de driver frågan om återbördande av samiska kvarlevor till Sapmi. I övrigt, vad gäller brott mot samer svarar representanten för Kd: ”Vi fortsätter att bevaka frågan noggrant.” Från Centerpartiet får jag ordagrant svaret: ”Tack för ditt mejl och ditt inspel i denna oerhört viktiga fråga. Vi tar med oss det.” Vänsterpartiet svarar allmänt positivt om att stärka samers rättigheter, språk och kultur. Samt att Sverige måste prioritera arbetet med att ratificera konventionen ILO 169 om ursprungsfolk och stamfolks rättigheter.
Mp svarar att de tagit emot mitt mejl.
Inget svar från M, Sd och L. Och inget svar från någon i regeringen. Inget av svaren visar att någon politiker är vill direkt i ord uttala fördömande av aggression mot samer.
Idag skickade jag ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson, kulturminister Parisa Liljestrand och till justitieminister Johan Pehrson. Brevet gick också till partiledarna och språkrören i Sveriges riksdag.
Brevet handlar om att jag vill ha en uppställning för samerna som jag upplever som mer och mer trängda i dagens samhälle. Deras kultur, näring och mark blir allt mer ifrågasatt och utsatt. Min förhoppning med det öppna brevet är att Sveriges ledare ska förstå att hat, hot och trakasserier inte stoppar förrän det sägs ifrån från högsta ort att nu får det vara nog.
Här är mitt öppna brev:
Öppet brev
Till Sveriges statsminister/kulturminister/justitieminister /samtliga partiledare och språkrör
Den samiska befolkningen utsätts för rasistiskt präglade brott och trakasserier. Senast den 24 september rapporteras i SVT att en hatstorm har dragit igång i samband med att STF gjort förändringar i Jämtlandsfjällen. Brå har påvisat ett stort mörkertal och att det sker betydligt fler brott mot samer än vad som polisanmäls. I dagens Sverige får urfolket samer utstå hat och fientlighet.
Vi ser nu något som inte är värdigt ett rättssamhälle och ett stopp för denna situation kräver att den samiska minoritetsbefolkningen får stöd för sina mänskliga rättigheter och för sin status som likvärdiga svenska medborgare. Detta stöd bör enigt manifesteras i form av uttalanden av landets högsta ledning för att respekteras av alla, något som kan ske snarast utan att avvakta utredningar.
Den kommande nya regeringen vill skapa en svensk kulturkanon. Det är ännu oklart hur ett sådant rättesnöre ska användas. Kanske som obligatorisk läsning i skolor? Här ett förslag som borde vara i tiden.
Hemsöborna av August Strindberg. Skrivet av en man som på sin tid åtalades för att vara extrem. Han led också tidvis av vanföreställningar.
Gösta Berlings saga Av Selma Lagerlöf – Nobelpristagare och antinazist.
Kallocain av Karin Boye. Dystopi om en polisstat.
Invandrarna av Vilhelm Moberg. Om att vara invandrare i främmande land.
Tjärdalen av Sara Lidman. Även en fattig usling är värd barmhärtighet.
Ondskan av Jan Guillou. Hur en ung man förhåller sig till våldet.
En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Att ses som annorlunda. ”Inte som vi.”
Moll av Elisabeth Rynell. Ett Sverige där ”onödiga” människor utlokaliseras.
Löpa varg av Kerstin Ekman. En man får insikt om sin del i utarmandet av naturen.
Klubben av Matilda Gustavsson. Avslöjandet som bidrog till #metoo i Sverige.
Den elfte boken, Hur samhället kom tillrätta med kvinnovåldet har ännu inte skrivits. Jag sätter upp den på listan samma dag den ges ut.
Lisa Bjurwald skriver i boken Europas skam som utkom 2012: ”Det är omöjligt, och inte heller önskvärt, att slippa undan Europas nazistiska förflutna. Vi måste kunna jämföra exempelvis Sverigedemokraternas dröm om det svenska folkhemmet med nationalsocialismens ideal. Sådana jämförelser är nödvändiga för att förstå den nationalistiska ideologin i sin helhet.”
Den sortens jämförelser är viktiga även för att förstå den psykologi som är minsta gemensam nämnare för all främlingsfientlighet och rasism. En sådan analys kan bidra till att känna igen och bemöta totalitära strömningar.
Främlingsfientlighet och rasism finns i många skepnader. Den har ofta ideologiska kläder och har ibland till och med getts vetenskaplig auktoritet. Politiskt har den alltid kunnat utnyttjas. Här vill jag beskriva några av dess psykologiska grundvalar:
De tio punkterna:
Stereotypisering
Människan har ett behov av förenkling för att uppfatta och förstå sin omvärld. Enkla kategorier kan leda till:
Misstänksamhet och rädsla för ”den andre”
– som jag inte känner och är utanför min referensram.
Allmän osäkerhet och ängslighet
Skapar stort behov av en trygg och förutsägbar omgivning. Varierar individuellt. Okända företeelser som främlingar väcker rädsla och därmed avståndstagande.
Aggressiv kompensation
Människor i underläge slår mot den ännu svagare.
Gruppdynamik
Till exempel att syndabockar utses. Kan i vardagen också ta sej uttryck i mobbning.
Traumatisering och hat
Historiska traditioner av utstötning mot viss grupp i samhället. Kan utnyttjas politiskt genom bland annat:
Kollektiv skuldbeläggning och mytbildning
Vandringsmyter om det främmande som demoniseras. Kan i en extrema fall utgöra grund för etnisk rensning.
Lydnad och stark auktoritetstro
Man följer ledarens budskap om ”den andres ondska”.
Flockbeteende
Under vissa omständigheter i en människomassa. Gruppen agerar primitivt i till exempel lynchjustis.
Konkurrens och kamp om utrymme
Primitivt beteende när en befolkning känner sin ställning och/eller sina resurser hotade. Till exempel vad beträffar tillgången på jobb.
/
Mer att läsa i ämnet på Anders Fagerlunds skrivande:
