Vart tog alla vägen?

Tre fiskande personer i vadarstövlar
Foto: Anders Fagerlund

Ja, vart har de tagit vägen, människorna som arbetade inom olika yrken som är avgörande för att vårt samhälle ska fungera? Flygplatspersonalen, chaufförerna, lokförarna. Och de inom vården, hotell och restaurangnäringen? Vart försvann alla de?

Jodå, det finns förklaringar – piloter strejkar, människor har fått sluta då verksamheter har stängts på grund av pandemin. Och inom vården har inte stressade barnmorskor tid att vägleda och handleda för att skola in fler som behövs.

Men ändå, visst kan man undra och spekulera över vad som händer. Finns det ett mönster i allt det här, något fel i hela vårt system, hur det hela är upplagt? Kan det vara så att arbetsmarknaden är på tok för kortsiktigt riggad, att arbetstagarna blir brickor i ett spel som handlar om vinster? Arbetskraften förväntas vara kvar när den behövs igen efter nerdragningar. Människor är inte maskiner som kan stängas av och sättas på igen. Att få sluta, eller sättas på omöjliga scheman väcker känslor.

Vad är det som säger att sjuksköterskan eller lokföraren som får omöjliga arbetspass stannar kvar? Eller att permitterad personal finns kvar när den behövs igen. Vi ska alla förverkliga våra liv. Kanske hen väljer ett insparat sabbatsår, en annan utbildning, en resa. Eller att gå och fiska bara?

Iggy Pop, här får du ett tips

Ett bart mansbröst
Foto: Anders Fagerlund

Iggy Pop uppträder oftast med bar överkropp. I samband att han fick Polar Prize Award intervjuades han av Sveriges Radios Lena Nordlund. Han sa då att han har så litet kläder på sig som möjligt och gillar framförallt inte skjortor. Han hade faktiskt övervägt att komma barbröstad till prisutdelningen på Stockholms Grand Hôtel, men avstod från detta av artighetsskäl.

Visst kan man fundera över Iggy Pops skäl för att uppträda halvnaken. Han pratar gärna om ”balls”, något som Lena Nordlund sedesamt översatte med ”stake”. Och kanske är det sexigt med en artist som visar upp sin kropp. Fler gör det, rockartister gärna, Mick Jagger är nog det mest kända exemplet. Jag minns också en svettig naken överkropp på Poul Perris som sjöng i The Facer där min son Fredrik lirade gitarr med den äran. (Poul såg vi senare på TV i rollen som TV-utfrågare och terapeut.)

Så visst är det inte så litet av macho över den där hudnära stilen som rockartisterna kör med. Men i Iggy Pops fall är det ett snäpp mer när han till och med pratar om att helst inte gå klädd alls. Åtminstone på överkroppen.

Det han sa till Lena Nordlund i intervjun fick mig att tänka på mig själv. Utan alla andra jämförelser med Iggy Pop – kan det tänkas att han och jag har en sak gemensamt, nämligen att vi inte trivs med att ha tyg på överkroppen? I mitt fall är orsaken banalt enkel, jag lider av ”postherpetisk neuralgi”, nervsmärta som jag fått efter bältros. Helt hopplöst att ha ett plagg som sitter löst. Det känns som att det brinner. Så tänk om samma sak gäller för vår vän Iggy?

Hej Iggy, kompis, har du också haft bältros? I så fall har jag ett litet tips till dig, skaffa en bra BH. En som sitter åt bara, mjukt och fint. I alla fall fungerar det för mig, se här. Men nej det går väl inte så bra med BH om man samtidigt ska ha ”lots of balls”, massor av stake. För som han säger i intervjun i Sveriges Radio: ”Jag har ett stort ego kopplat till mina kulor.” Så då återstår bara en sak för dig: av med skjortan, bara! Köra järnet in i kaklet, fortsätta låtsas att det handlar om en enda sak: Rock ’n roll för fan!

Iggy Pop
Iggy Pop by Photographer Rob Baker Ashton shot in Miami, July 2019

Jag fryser gärna för demokratin

Man håller upp en skylt
Photo by Noah Eleazar on Unsplash

Jag fryser gärna för demokratin – och Ukraina. Det är innebörden av skylten som personen på bilden här håller upp. Och jag instämmer.

Vad är det som kan stoppa det förfärliga som nu pågår? Ryska soldater ger sig in i Ukraina, dödar inte bara andra soldater utan de människor som gömmer sig, hukar under bomberna, barn, gamla, kvinnor och män. Den enda ”brott” som dessa arma offer för ryskt våld begått är att råka vara ukrainare.

Hur kan det bli ett stopp? Sanktioner har inte hjälpt. Att gå med i NATO kommer inte att hjälpa Ukraina. Vi måste vrida vapnen ur Rysslands, Putins, händer. Genom att sluta betala för det det som finansierar kriget: rysk gas och olja.

Det kommer att bli svårt, inte bara för de länder som är mest beroende av rysk energi. Sverige kommer också att drabbas. Vi kommer också att frysa, bli fattigare, kanske också hungrigare. Västeuropa kommer mycket troligt att drabbas av lågkonjunktur. Men vad är alternativet? Att bara stå vid sidan om och se på?

Mer om kriget i Ukraina:

Den starkes rätt

 

Flicka tittar på utbombade hus
Photo by Jordy Meow on Unsplash

 

Det fruktansvärda kriget i Ukraina fortsätter. Den starka staten tar sin rätt på den mindres bekostnad. Mönstret känns igen från historien. Rysk aggression, mord på civilbefolkning. Vem trodde att sådant kunde hända i vår så kallat civiliserade tid? Men å andra sidan – vad är det för en tid? Så mycket pågår samtidigt utan lika stora reaktioner i västvärlden. Jemen. Etiopien. Myanmar för att bara nämna några exempel. Jag hoppas att alla krigsförbrytare ställs inför rätta, Putin bland många andra. Men man kan också fråga sig vad väst har gjort för att stoppa dödandet i Jemen?

Jag jämför inte med kriget men den starkes rätt gäller även här i Sverige. I Kallak vill vår regering att den svagare parten – samerna – ska vika undan för ”majoriteten”. På bekostnad av en flerhundraårig näring. 

Mer om kriget i Ukraina:

Prata med ryssar

Två män samtalar
Two men talking
Photo by Daniel Fazio on Unsplash

Jag skriver det här med anledning av en artikel i Dagens Nyheter som jag vill uppmärksamma och sprida vidare.

Reaktionerna mot Ryssland kommer länge att vara starka, ska vara så. Men det är oerhört viktigt att vi inte kapar alla band med alla ryssar. Den ryska oppositionen – och den är stark – måste ha stöd.

Rysk idrott och rysk kultur utsätts nu för bojkotter av olika slag. Det handlar till exempel vägran att tävla med ryssar. Eller en rysk dirigent som fråntas sina uppdrag. När det gäller officiella representanter för Ryssland, ja visst, men kasta inte ut alla ryssar från allt samröre med verksamheter utanför Ryssland. Det finns just nu i Ryssland en stark rörelse mot Putins anfallskrig. De som vill stoppa kriget kan vara illa ute, riskerar mycket. De behöver vårt stöd.

Läs här appellen från ryska forskare och kulturpersonligheter, förmedlad av Dagens Nyheter: https://www.dn.se/kultur/appell-fran-ryska-forskare-och-kulturpersoner-skippa-putin-prata-med-ryssar/

Mer om kriget i Ukraina:

Pansarskott till Ukraina

Siktar med pansarskott
Aiming armor shot
Photo by Kony on Unsplash

Sverige skickar pansarskott till Ukraina. Beslutet stöds av alla riksdagspartier med undantag för V. Ett undantag från lagstiftningen om vapenexport. Sverige stödjer också Ukraina med humanitär hjälp samt utrustning och materiel som inte är direkt avsedd för strid.

Så vad är alternativet? Finns något alternativ? Att inte hjälpa är att be Ukraina att ge upp. Är det bättre? När landet själv har valt att försvara sig genom att strida, skulle jag underkänna deras val, säga: Underkasta er och överlev, skona er själva?

Nej, trots min alltmer med åren ökande pacifism, får jag acceptera skotten. Nu har en gräns passerats. Var går nästa gräns? Handlar det bara om vad Sverige kan avvara?

Då jag en gång under det kalla kriget själv övade med vapen i hand var jag besluten att använda det den dag det behövdes. Då handlade det om att försvara Sverige. Idag ska Ukrainska soldater sköta samma sak, indirekt åt Europa, åt mig och min familj. Hen ska sikta mot ryssen, trycka av skottet. Sedan kasta röret och springa för livet. Det är hen som ska göra det. inte vi. Detta är min skuld, jag – vi – ser på, är inte beredda att själva dö för Ukraina. Och jag vägrar att peka finger, skuldbelägga den som vill ha andra sätt att agera än att kriga.

Mer om kriget i Ukraina:

Hej Ryssland. Ett brev med hälsning från historien.

Vid den Okände soldatens grav i dåvarande Leningrad 1960
Foto Anders Fagerlund

Hej! Hur mår du? Jag mår bra. Det var så jag inledde breven till min vän 1960. Egentligen mådde han inte så bra, det vet jag nu. Och det verkar inte du heller göra.

Den suddiga lådkamerabilden tog jag samma år, 1960. Då hette staden Leningrad, som de äldre säkert minns. Jag var på skolresa med min åttondeklass. En märklig resa, men det får jag berätta mera om en annan gång. Mannen på bilden skulle kunna vara en åldrande krigsveteran tillsammans med kanske ett barnbarn. Lågan framför dem brinner alltid på Den okände soldatens grav. Kanske var mannen med hatt och käpp där för att berätta för pojken i linnekostym. Om allt han var med om, hur han mirakulöst överlevde andra världskriget, om hur han och hans vänner tillsammans besegrade nazismen. Vad vet jag, men det var Sovjetiskt hjältemod vi tänkte på när vi stod där vid gravmonumentet. Trots att vi någon dag tidigare förevisats ett annat monument i Finland. Också det en hjältegrav, men med finska soldater istället. Också offer för en invasion, en sovjetisk.

Stämningen var fredlig och varm där vid den flammande elden. Människorna i den forna ryska huvudstaden (som numera heter St. Petersburg, det vet ni ju) var översvallande vänliga mot oss svenska skolbarn. Senare på dagen, mot våra guiders önskan, besökte vi en stor katedral. Så här skrev jag i en skoluppsats:

”Vart vi gick så blev det folkskockning (till de ryska polisernas stora förargelse). Och var det någon som kunde tala tyska eller engelska så började han genast prata med oss. Ett litet exempel: När vi besökte en grekisk – katolsk gudstjänst //…// blev människorna så förtjusta när de fick se att några av oss hade små krucifix om halsen. Små tanter i hucklen kom i massor, fingrade på silverkorsen och sade, ”charosyj svjetskij”, goda svenskar (vi hade lärt oss litet ryska). Magistern fick en kyss på kinden av en entusiastisk ryss som ropade: ”Mir, mir”. fred, fred. Och de fick oss att ställa oss i kö för att kyssa madonnan

Det var då. Jag skrev mycket om ryssar som ett fredsälskande folk. Då fortfarande utfattiga och slitna, inte långt efter andra världskriget. Vi svenska ungdomar såg ingen i ert land som ville ha krig.

Och krig tror jag inte ni vill ha idag heller. Men, som jag sa, ni verkar inte må bra. Hoppas att ni repar er. Och jag önskar av mitt hjärta att ingen av era söner, systrar bröder, barnbarn ska ligga i någon okänd soldats grav.

Med önskan om Mir, Mir!

Anders

Mer om kriget i Ukraina:

Diktatorerna – återkomsten?

Diktator
Photo by Andrea De Santis on Unsplash

Putin invaderar Ukraina. det är hans eget beslut. Han agerar som en diktator, är en diktator. All opposition har han slagit ned, ryssarna vet att den som går emot hamnar i fängelse eller mördas. Bloggaren och aktivisten Aleksej Navalnyjs öde är ett bevis.

För den som inte vet vad som menas med en diktator rekommenderar jag att studera historien. Under 1900-talet par namn: Hitler och Stalin. Mao Tse Tung platsar också på listan. Dessutom har ännu en potentiell kandidat till den famösa titeln diktator dykt upp: Putinbeundraren Donald Trump, han hyllar inte att förvåna Putins agerande i Ukraina.

Vad kan vi vänta av Trump? Det är inte helt omöjligt att han kommer att väljas som USA:s president ännu en gång om dryga två år. Tanken förskräcker när man besinnar att det är bara ett år sedan han stödde och underblåste en statskupp. Som vald president skulle Trump mycket väl kunna bli en USA:s Putin.

Tidigare på Anders Fagerlunds skrivande om Trump:

Diverse

Diverse skaer i en second-handbutik. Various items in av second-hand store.
Photo by Mats Hagwall on Unsplash

2011 började jag blogga på litet olika ställen. Det mesta har sen gått att sätta etiketter på, men inte allt. Här bjuder jag på några osorterade tidigare inlägg – ”lösa Boy” för den som minns vad det var för något. Eller kanske mer begripligt: litet av varje. Ber om ursäkt om du tycker att det handlar om gammal uppvärmd skåpmat. Men många har kanske missat det här, så håll till godo.

Vi börjar med ett inlägg från 2013. Om Jan Myrdal:

Kan man skilja på viktiga och oviktiga kroppsdelar? Se också en länk i inlägget till novellen på samma tema:

Från 2021. Ett blogginlägg om ett blogginlägg:

”Alla kan inte älska alla här i världen.” Nej verkligen inte:

Reflektion om en kulturell klyscha. Och litet reklam för en terapiform som jag gillar:

Här en ögonblicksbild från Covid – pandemin som förhoppningsvis börjar vara över. Med en puff för att ta vaccin om du inte redan har gjort det:

Jag blev förbannad för ett par år sedan:

Nu är det några år sedan som Kajsa fick Sara-Lidmanpriset:

Slutligen två äldre texter igen. En lokal och en från den stora världen:

Tio psykologiska punkter kring främlingsfientlighet och rasism

Photo by Justice Amoh on Unsplash

En text från 2015. Fortfarande lika aktuell 2022:

Lisa Bjurwald skriver i boken Europas skam som utkom 2012: ”Det är omöjligt, och inte heller önskvärt, att slippa undan Europas nazistiska förflutna. Vi måste kunna jämföra exempelvis Sverigedemokraternas dröm om det svenska folkhemmet med nationalsocialismens ideal. Sådana jämförelser är nödvändiga för att förstå den nationalistiska ideologin i sin helhet.”

Den sortens jämförelser är viktiga även för att förstå den psykologi som är minsta gemensam nämnare för all främlingsfientlighet och rasism. En sådan analys kan bidra till att känna igen och bemöta  totalitära strömningar.

Främlingsfientlighet och rasism finns i många skepnader. Den har ofta ideologiska kläder och har ibland till och med getts vetenskaplig auktoritet. Politiskt har den alltid kunnat utnyttjas. Här vill jag beskriva några av dess psykologiska grundvalar:

De tio punkterna:

Stereotypisering

Människan har ett behov av förenkling för att uppfatta och förstå sin omvärld. Enkla kategorier kan leda till:

Misstänksamhet och rädsla för ”den andre”

– som jag inte känner och är utanför  min referensram.

Allmän osäkerhet och ängslighet

Skapar stort behov av en trygg och förutsägbar omgivning. Varierar individuellt. Okända företeelser som främlingar väcker rädsla och därmed avståndstagande.

Aggressiv kompensation

Människor i underläge slår mot den ännu svagare.

Gruppdynamik  

Till exempel att syndabockar utses.  Kan i vardagen också ta sej uttryck i mobbning.

Traumatisering och hat

Historiska traditioner av utstötning mot viss grupp i samhället. Kan utnyttjas politiskt genom bland annat:

Kollektiv skuldbeläggning och mytbildning

Vandringsmyter om det främmande som demoniseras. Kan i en extrema fall utgöra grund för etnisk rensning.

Lydnad och stark auktoritetstro

Man följer ledarens budskap om ”den andres ondska”.

Flockbeteende

Under vissa omständigheter i en människomassa. Gruppen agerar primitivt i till exempel lynchjustis.

Konkurrens och kamp om utrymme

Primitivt beteende när en befolkning känner sin ställning och/eller sina resurser hotade.  Till exempel vad beträffar tillgången på jobb. 

/

Mer att läsa i ämnet på Anders Fagerlunds skrivande: