Ja, vart har de tagit vägen, människorna som arbetade inom olika yrken som är avgörande för att vårt samhälle ska fungera? Flygplatspersonalen, chaufförerna, lokförarna. Och de inom vården, hotell och restaurangnäringen? Vart försvann alla de?
Jodå, det finns förklaringar – piloter strejkar, människor har fått sluta då verksamheter har stängts på grund av pandemin. Och inom vården har inte stressade barnmorskor tid att vägleda och handleda för att skola in fler som behövs.
Men ändå, visst kan man undra och spekulera över vad som händer. Finns det ett mönster i allt det här, något fel i hela vårt system, hur det hela är upplagt? Kan det vara så att arbetsmarknaden är på tok för kortsiktigt riggad, att arbetstagarna blir brickor i ett spel som handlar om vinster? Arbetskraften förväntas vara kvar när den behövs igen efter nerdragningar. Människor är inte maskiner som kan stängas av och sättas på igen. Att få sluta, eller sättas på omöjliga scheman väcker känslor.
Vad är det som säger att sjuksköterskan eller lokföraren som får omöjliga arbetspass stannar kvar? Eller att permitterad personal finns kvar när den behövs igen. Vi ska alla förverkliga våra liv. Kanske hen väljer ett insparat sabbatsår, en annan utbildning, en resa. Eller att gå och fiska bara?
