Hat och våld.-arkiv

Europa då och nu

Bokomslag till Världen av igår av Stefan Zweig. — Omslag: bokförlaget Ersatz

För tio år sedan lyssnade jag på Göran Rosenberg i radion. Han talade om Europa, om världsdelens historia och om den kris som då pågick – flera sydeuropeiska länder var nära konkurs. Rosenberg menade 2012 att vi har mycket att lära av historien före första världskriget för att förstå det som händer i nutid. Rosenberg citerade författaren Stefan Zweig, österrikaren som skrev boken Världen av igår om den gemensamhetskänsla som fanns i början av förra århundradet.

Så vad har vi lärt? Det behöver inte handla om nostalgi utan om insikten att vissa av mänsklighetens förutsättningar är eviga. Krisen ser delvis annorlunda ut nu, men jag tror att Zweig fortfarande har mycket att säga oss även 2022.

Se här vad jag skrev 2012:

Göran Rosenberg citerade i går författaren Stefan Zweig i en krönika i sr.p1:s Godmorgon, världen. Zweig skriver 1940 om sina upplevelser av ett Europa som gick från relativt välmående och överoptimism till sammanbrott. I Rosenbergs citat beskriver Zweig en känsla av ständig utveckling och oövervinnerlighet.
Stefan Zweig skriver också: ” Ur stoltheten över vår tekniks, vår vetenskaps triumfer, som oavlåtligt avlöste varandra, uppstod för första gången en europeisk gemensamhetskänsla, ett europeiskt nationalmedvetande. Hur meningslösa, sade vi till varandra, äro inte dessa gränser, när varje flygmaskin så lekande lätt svingar sig över dem, hur landsortsmässiga och konstlade äro inte dessa tullbarriärer och gränsvakter, hur stridande mot vår tids anda, som ju uppenbarligen kräver samhörighet och världsbrödraskap! Denna känslans flykt var inte mindre underbar än aeroplanens. Jag beklagar envar som inte som ung fått uppleva dessa sista år av ömsesidigt förtroende i Europa.”
Rosenberg menar i sin krönika att denna känsla av gemensamhet, som i någon mån kom tillbaka en tid när EU växte fram, är den viktigaste förutsättningen för att rädda Europa idag. Det handlar om psykologi – ett sätt att tänka och känna inom både den breda befolkningen och i ledande skikt. Det krävs att man kan lyfta blicken till det gemensamma – inte stirra sej blind på enskildheter.
Finns den förutsättningen? Man kan tvivla på det. Det finns en naiv psykologisering av orsakerna till de ekonomiska problemen i vissa europeiska länder. De har levt över sina tillgångar, men det går inte att skuldbelägga ett enskilt land som om det vore en person. Länder består av människor, men kan inte analyseras och behandlas med individuell psykologi – ett gravt kategorifel. Peter Wolodarski påpekar detta på ett bra sätt i sin ledare i dagens dn.se.
Den bok av Stefan Zweig som Göran Rosenberg citerade ur heter Världen av igår. Den kom ut på svenska 1945 i en fin översättning av Hugo Hultenberg. Aktiebolaget Skoglunds bokförlag.

Tillägg 2022:

Här en text som jag skrev från en resa över Europas gränser: https://andersfagerlund.se/5167-2/

Världen av igår har också getts ut som Pocket av Ersatz förlag.

Hem » Hat och våld. » Sida 3

SCUM-manifestet – 2012 och 2022

En text från 2012 – fortfarande aktuell 2022. Tyvärr.

Det här är ingen recension, utan min reaktion på och reflektion över SCUM-manifestet, Turteaterns uppsättning i Umeå. Om du vill veta mera om pjäsen rekommenderar jag Turteaterns hemsida. Där finns en välmatad lista över länkar till recensioner och debatt med beskrivningar av innehållet och bakgrunden. Valerie Solanas, som var den som låg bakom SCUM-manifestet, finns väl beskriven på nätet.

Jag stod inte upp och jublade efter föreställningen. Jag valde att sitta ner, trots stående ovationer och trots att jag insåg att jag hade varit med om något stort. Jag delade publikens entusiasm – för föreställningen. Andrea Edwards var lysande i sin roll. Det var teater på hög nivå. Övertygande, men kanske var det där mina invändningar börjar. Slutet kändes obehagligt.

Jag var inställd på vad som skulle komma av hat och förakt. Det kunde jag ta – trots alla överdrifter har Solanas rätt i sin grundanalys till stora delar. Män har haft makten sedan urminnes tider och har ställt till det ordentligt med mänskligheten. Att kvinnor tar plats och inflytande är självklart rätt och välkommet.

Det är först när det kommer till akt två, med deklaration om vad som ska göras, som jag tappar tråden. SCUM-manifestet står för en utopi där män kan undvaras och dödas. Endast de män som samarbetar ska tillåtas leva i underordnade roller. En elit av kvinnor ska leda. Självklart är detta ingen utopi, utan en dystopi – för alla.

Valerie Solanas var ett offer för manssamhällets sämsta sidor. Utsatt, förnedrad, fattig och sjuk kunde hon ändå skapa konst. Hon kunde sätta ord på vad hon kände. När detta inte togs emot och hon dessutom avvisades agerade hon ut sitt raseri med katastrofala följder. Hennes lösning i ord blev hennes lösning i livet; våldets lösning. På teatern gestaltas och upprepas – i ord – Valeries uppmaning om våld.

Mycket i mitt yrkesliv har bestått i att hjälpa människor att uttrycka sina känslor och att få verktyg att agera konstruktivt – även att orka gå emot missförhållanden tillsammans med systrar och bröder.

När nu publiken jublar och hyllar en föreställning som propagerar för våldets väg, kan jag dela beundran för den konstnärliga gestaltningen, men aldrig delta i hyllningen till konstverket. Jag mår bara dåligt.

Hade önskat att Valerie hade kunnat känna sej förstådd, tänk om hon hade kunnat lyssna på Mikael Wiehes ballad Valerie! Kanske en naiv tanke, men jag vill tro på poesin som en tröst, en väg till helande.

Till alla – kvinnor och män – som kämpar för att bättre och jämställt samhälle, till mina barn som konfronteras med orättvisor vad beträffar möjligheter och privilegier. Till dem säger jag – se SCUM-manifestet, tänk på Valerie och fortsätt att verka i ord och samhandling för att ingen ska behöva utnyttjas och tryckas ner som hon – och att även män ska ta sitt fulla medborgerliga ansvar.

Facebook, vad har hänt på tio år?

2012 – för snart tio år sen – skrev jag det som återges här nedan. Om hur Facebook modererar uppmaningar till våld. Hur ser det ut idag, år 2022? Har det blivit bättre? Läsaren får själv avgöra.

2012:

På dn.se idag finns en intervju med Thomas Myrup Kristensen, policychef för Facebook i de nordiska länderna.
Thomas Myrup Kristensen:
”– Mobbningen finns även i verkligheten och flyttar bara till en ny plattform. Den uppkommer inte bara för att man är online.”
Ja, du har rätt, men ser du skillnaden mellan att ett gäng mobbar i skolan och att tusentals gör det på nätet? Eller att oräkneliga mängder får ta del av och inspireras av hot. Konsekvenserna!
Thomas Myrup Kristensen:
”Om man kommer med konkreta hot om våld, om man säger att man vill döda någon, är det inte acceptabelt. Däremot att uttrycka ilska eller missnöje ser vi som en yttrandefrihetsfråga.”
Men Thomas, varför har du då inte raderat gruppen som hotar feminister med ett kok stryk och tycker att de behöver ”en jävla massa kuk”?

Hem » Hat och våld. » Sida 3

Varför skjuts barnen? Kanske svaret är enkelt.

Pistol som riktas mot betraktaren. — Foto: Max Kleinen på Unsplash

För en tid sen sköts en tolvårig flicka. Och nu har det hänt igen, två mindre barn allvarligt skadade i Flemingsberg. Avsiktligt eller ej, den sanslösa verkligheten framstår allt brutalare. Blir det nästa gång mina barn eller barnbarn frågar sig allt fler. Med all rätt framstår våldet i Sveriges förorter som den fråga som kan avgöra nästa års val.

Reportage och analyser går i gamla spår – intervjuer med grannar, uttalanden av experter. Rädsla, chock. Politiker tävlar om att trappa upp retoriken, hårdare tag. Oacceptabelt, fruktansvärt. Ja, vem tycker inte att det är just oacceptabelt och fruktansvärt att barn som leker på sin ”trygga” gård plötsligt blir skjutna.

Vad kan göras, frågar programledaren. Frågan känns sliten liksom svaren. Jag har ännu inte hört något nytt. Förutom de höjda straffen talas det om tidiga interventioner av sociala myndigheter, insatser i skola och förskola och att föräldrarna måste … osv. Så har det låtit så länge jag kan minnas. Allt känns som krav på att människor ska lyfta sig i håret.

Så varför har kriminella kunnat bre ut sig på det sätt som nu sker? Till att börja med handlar det om makt som i stora delar av samhället har förflyttats från det allmänna, från stat och kommun till andra maktcentra av informell natur. Hur fungerar människopsykologin i ett sådant fall?

På samma sätt som vattnet flyter nedåt, mot havet vill människan fylla ut tomrum. När samhället abdikerar uppstår ett vakuum. Några kommer att försöka ta den platsen.

Under ett antal år har Sverige, stat och kommun, utrymt delar av territoriet. I glesbygd handlar det om avfolkning och utflyttad service. I förorten, där befolkningen istället växer, sker samma sak – servicen försvinner. Det allmänna drar sig tillbaka.

För den slipade, samvetslöse är det nära till hands att exploatera situationen.

Resurssvaga i beroendeställning, utan reell möjlighet att själva påverka skeendet blir utnyttjade. Den som väljer en kriminell bana kan göra det på enkelt sätt. Samtidigt är konkurrensen om makten skoningslös och våldsam.

Nattväktarstaten ligger om hörnet. Andra krafter träder in – så som det alltid sker där det finns ett tomrum.

Detta är en del av psykologin bakom att barn dör – eller snarare sociologin.

Den som håller med så här långt i mitt resonemang bör också hålla med om att lösningen är enkel: Samhället måste göra comeback i förorterna.

I form av service. Socialkontor, arbetsförmedling, försäkringskassa, bemannade av levande välbetalda och kompetenta människor. Polis och väktare. En bra och jämlik skola. Vård- och hälsocentraler, tandläkare. Barnhälsovård och och mödravård. Bankkontor med möjlighet att använda kontanter. Platser för ungdomar i form av fritidslokaler. Renhållning, sophämtning som fungerar. Kultur, skönhet. Lekplatser och parker som underhålles och sköts. Bänkar att sitta på för den som inte längre orkar. Simundervisning. Och så vidare. Inga nyheter alltså.

Mycket av detta finns redan säger du. Och visst, det gör det, men hur ser trenden ut – är det inte mindre och mindre istället för mer och mer?

Och du invänder att mycket av allt detta som jag efterlyser är nittonhundratal, gammaldags, folkhemmet. Och jag svarar att okej, kanske det, men för mig låter allt detta, mänsklig närvaro, ljud av människoröster, så mycket bättre än tomma skramlande ölburkar i den kalla vinden i november.

Dyrt dyrt, skatter, skatter, skatter, säger du. Och jag säger att, javisst dyrt, det kostar, men jag är beredd att betala skatt för att barn inte ska bli skjutna. Beredd att betala bra för dem som jobbar för att deras ort ska vara värd att växa upp i, att vara stolt över.

Och hur kan jag tro att detta skulle vara enkelt? Jo, säger jag, det är enkelt att se för den som slutar att skylla ifrån sig. Slutar att tro att det är bara för människor att rycka upp sig, att lyfta sig i håret. Eller bara att spärra in dem som skjuter – det kommer aldrig att räcka.

Enkelt att se att till slut handlar det om mänsklig närvaro. Att vi, folket, inte kan lämna walk-over till dem som tar makten när vi tar Teslan iväg till den köpta lägenheten. Till ett ställe där vi kan hoppas att det är tryggt. Tills vidare. Tills nästa barn blir skjutet, denna gång litet närmare.

Mer att läsa om hat och våld:

Nazismen i Sverige och Tyskland – då och nu

Tackla hatet

Varför?

Facebook, vad har hänt på tio år?

Samhället – ska det finnas till?

Deras enda hem brinner och Kristersson vill vända bort vår blick

Vi ska lära oss att känna igen fascismen

Hem » Hat och våld. » Sida 3

Samhället – ska det finnas till?

Ung person som vänder sig bort — Bild: Pixabay

En person beklagade sig över dalt med ungdomar som spårar ur, ville se hårdare tag. ”Eleverna idag har det för bra, annat var det när jag själv var barn.”

Det jag sa då till henom den gången står jag för än i dag. Att reagera mot unga som gör fel handlar inte om dalt, inte om hårdare tag. Det är att bry sig. Och det kostar att engagera sig. För den enskilde och för oss alla i samhället. Vi måste vara beredda att ställa upp, om inte med egen aktiv insats, om så med våra skatter.

Unga kommer alltid att pröva vuxenvärlden, att vilja bli en del av den. Om vi inte tycker om det sätt de gör detta på måste vi reagera, inte vänta tills allt gått snett. Det betyder engagemang och det kommer förr eller senare att uppskattas. Det är något som känns och ger trygghet, men kommer inte självklart ge ett tack. Inte direkt, kanske längre fram.

Och det kostar energi – kraft om du så vill. Motstånd och energi hör ihop och är inte gratis

Tänker på det här med kraft – ”kraftåtgärder” – när jag läser DN:s ledare och Ulrika Bys artikel tidigare i veckan. Texterna sätter fingret på en problematik som är ständigt aktuell – ungdomskriminaliteten.

När samhället ingriper kan inte allt lyckas, men när det går fel måste vi försöka förstå varför. Det talas om kraftåtgärder, men som framgår av ledarartikeln handlar det snarare om kraftlöshet.

Alla är säkert överens om att det behövs aktiva insatser, tidiga sådana. Förskola, skola, språk, känsla av delaktighet. Att vara en individ, en grupp som prioriteras, att bli en del av helheten, en svensk samhällsmedborgare. Och sen, när det trots allt går snett, en omedelbar respons. När inte familjen orkar eller vill måste samhället finnas där bakom. Och det kräver resurser, tid, pengar och engagemang från samhällsföreträdare. Att finnas, att orka ta itu direkt och att ha höga förväntningar när man gör det.

Jag har sett hur mycket det betyder för ett barn att bli sett. För en ung att uppmärksammas. I början, innan en brottskarriär. Att någon med värme och fasthet bara möter; ”du, så gör man inte, gör inte om det .” Om det inte sker i hemmet måste någon annan göra det, se och reagera. Och om det inte är en släkting eller granne, en vän till familjen, måste någon representant för samhället ta det samtalet eller samtalen.

Och vad kostar det? Att någon ska finnas tillgänglig att ta snacket? Och när det ändå inte det räcker i den nära miljön, vad kostar det att finansiera institutioner som fungerar, som avlönar välutbildade människor som är tillräckligt många, och som kan hålla kvar tills det är rätt tid att släppa? Och kommuner som har råd att betala för det?

Det är dags för Sverige att sluta svika de unga. Och inte bara i förorter. Runt om i landet finns platser där ungdomar far illa, eller är på väg utför. Många platser i Sverige saknar en grundläggande infrastruktur, något som skapar tomrum som fylls ut av andra aktörer. Service som flyttar ut, vad ger det för signaler till invånare i ett samhälle? Verksamheter för ungdomar, arbetsförmedling, banker är bara några exempel på hur förorter och glesbygd sviks.

Det måste finnas ett alternativ till den gemenskap som den kriminella världen erbjuder. Ett starkt samhällsbygge är en grundförutsättning för att ge unga en trygg grund för att mogna till ansvarstagande individer.

Han – för det var en man – som beklagade sig var lärare. Hans uppväxt var annorlunda, hade fått aga, kanske tänkte han att det skulle ha hjälpt även dagens ungdomar. Men mitt svar handlar inte om våld, utan om styrka och kraft. Något som samhället måste återupprätta genom närvaro, uppbyggnad, inte nedrustning.

Att finnas till.

Hem » Hat och våld. » Sida 3

Deras enda hem brinner och Kristersson vill vända bort vår blick

Eld — ”Fire!” by Xenith.org licensed by CC BY-SA 2.0

Flyktinglägret i Grekland brinner, samtidigt bjuder Ulf Kristersson (M) in ministern Sören Pope Paulsen från Danmark för att smeta fast stämpeln kriminella på flyktingar – det är oanständigt och skamligt för ett rikt land som Sverige.

Krönikören Ola Nordebo har skrivit i VK om det här. Redan i rubriken sammanfattar han det som jag själv skulle kunnat säga: det handlar om ”vedervärdiga försök att göra brottsligheten till en invandringsfråga.”

Att Kristersson flirtar med SD vet vi redan, men däremot hade jag hoppats på ett avståndstagande från Ebba Busch. Hennes kristna värderingar borde ha väckt magkänslan att ta avstånd från den populistiskt färgade främlingsfientligheten. Var finns den barmhärtige samariten i hennes huvud?

Jag vill bara göra ett tillägg till Nordebos analys. Det är inte bara flyktingar som beläggs med skam och skuld för det fruktansvärda tillstånd som nu råder i svenska storstäder, att människor avrättas på öppen gata med risker för alla i närheten. Dessutom misstänkliggörs alla de som av humanitära skäl ställt upp ideellt dag och natt med att hjälpa och stötta flyktingar från krig och elände, Det gäller även anställda inom vård, skola och omsorg, likaså otaliga organisationer, religiösa, icke – religiösa. Och inte minst politiker som fått betala ett högt pris i opinionssiffror när högerkrafter nu lyckats få vinden att svänga. Alla de ska nu enligt Åkesson och hans gäng skämmas för att de följde sitt hjärta. Jag köper inte det.

Mer om främlingsfientlighet: Tio psykologiska punkter kring främlingsfientlighet och rasism.

Hem » Hat och våld. » Sida 3

Vi ska lära oss att känna igen fascismen

Härom veckan fick jag ett flygblad i brevlådan. Rubriken var skriven i versaler: ”ÅTERTA MAKTEN FRÅN GLOBALISTERNA”. Avsändaren, Nordiska motståndsrörelsen, inleder med konstaterandet: ”Hela den globala finansiella infrastrukturen i världen kontrolleras av ett relativt fåtal personer.” – något som få invänder emot. När man sen vänder på bladet namnges ”parasiterna som styr ditt liv” och alla är av judisk härkomst. Skurkar, enligt Nordiska motståndsrörelsen. George Soros beskrivs som ”finansmogul med ett djupt hat för vita människor.”

Antisemitismen är helt uppenbar och avslöjar en av de viktigaste komponenterna i fascismen: rasism och främlingsfientlighet.

NMR är klart på frammarsch och har kanske valt Umeå som ett strategiskt mål. Det finna all anledning att vara på sin vakt, ringa i varningsklockor.

Som väl är har många uppmärksammat detta, bland annat har Umeåhistoriken Lena Berggren gjort förtjänstfulla insatser, senast i SVT:s undersökning av 200 artiklar i Nya Tider

Tidigare i år medverkade också Lena Berggren i Kalle Johanssons tecknade seriebok Vad är egentligen fascism. //Länk inaktuell 2022.// Utifrån sina historiska kunskaper visar hon på fyra grundelement för fascismen: Ultranationalistisk pånyttfödelse, alternativ postliberal modernitet, ny samhällsstruktur och en ny människa. Till detta kommer våldet som alltid funnits med för att undanröja motstånd och rensa ut oönskade element i samhället. Judar och romer är bara några exempel. Boken visar tydligt hur just utpekande av vissa grupper används för att vinna folkets sympatier och makt.

Vad är det då för psykologi som bor i fascismens ideologi? Frågan även kan ställas så här: Vad är det i människans psyke som fascismen tilltalar och använder sig av?

Några av svaren har jag skrivit om i tidigare artiklar bland annat i Tio punkter om fascismens och främlingsfientlighetens psykologi.

Där tar jag upp åtskilligt av det som går att känna igen i dagens extremrörelser liknande Nordiska motståndsrörelsen: Skapande av stereotyper av människor som framställs som endimensionella och onda. Hets mot folkgrupp bygger just på detta slags tänkande. Även olika former av grupprocesser kan användas i syfte att samla människor till mobbningsbeteende. Det räcker att se vissa kommentarsfält för att se hur människor kan triggas när de tror sig vara i en grupp där alla tycker lika. Självklart måste också psykologin ta hänsyn till och förstå på samhällsnivå – hur människor som känner sig marginaliserade kan reagera med ilska mot dem som utmålas som mer priviligierade. Se till exempel den ofta aggressiva attityden till tiggare som antingen kan ses som lata med oförtjänta inkomster eller till och med med dolda förmögenheter.

För att psykologiskt förstå våldsinslagen i fascismen rekommenderar jag att läsa boken Att döda en människa av Björn Hagberg och Martin Widman.

Boken, med undertiteln, På spaning efter det första kriget, vill skildra och tolka historisk och arkeologisk forskning om människans förmåga att bli våldsam mot andra grupper. Författarna skriver om hur krig uppkommer som ett resultat av att människor leds in i dödande, ofta mycket motvilligt, men i tron att de gör det rätta. Vi kan förmås att göra illa den som utmålas som ond eller angripande. Men psykologin handlar då om vad vi gör för gruppen, snarare än om en inneboende aggressionsdrift. Vi kan lära oss att bli modiga för olika syften – både onda och goda.

Människor världen över tränas i våld. Hur det kan gå till har jag skrivit i Varsågod och döda. Jag påstår inte att detta bara sker i fascistiskt präglade grupper och samhällen. Men de bär på en våldsideologi, har idealiserat våldet och systematiskt använt det i syfte att vinna makt.

Fascismen kan ta sig många uttryck, som inte alltid benämns med sitt rätta namn. Som många påpekat vill ingen vill kallas fascist, det är ett djupt komprometterat begrepp. Fascismen kläs ibland i tilltalande omslag. Flygbladet jag fick kan på ytan synas harmlöst, tilltalar kanske en och annan som avskyr orättvisor. Men det grundlaggande mönstret i tanke, känsla och handling, det som Lena Berggren kallar den generiska fascismen, är detsamma. Med kunskaper om historia, samhällsskeenden och psykologi kan vi avslöja – och stå emot.

Mer att läsa på Anders Fagerlunds skrivande:

Tio punkter om rasismens och främlingsfientlighetens psykologi.

Varsågod och döda.

Hem » Hat och våld. » Sida 3