Den svenska luciatraditionen väcker känslor. Senast med utbrott av maktspråk och förbjudande. Efter två samtidiga nyheter i Västerbottens-Kuriren kan jag inte låta bli att fundera över vad som kan passera i form av traditionsbrott – och vad som väcker hat.
Fordons- och transportprogrammet ordnade luciatåg i Vilhelmina. Lastbilar, hjullastare och diverse andra fordon smyckades med allt som ska finnas i ett luciatåg. Jag citerar ut VK: ”Kul grej och något annat än skola. Vi får skapa julstämning i Vilhelmina. Sköj …”
Och visst, roligt och ”sköj”. Jag håller med ungdomarna, ett kreativt påhitt, en lek med traditionen. Vi behöver mera sådant i denna mörka tid.
Samma dag, ännu ett citat: ”En anmälan om hot mot grupp har upprättats hos Umeåpolisen efter att ett nätdrev mot Mariehemsskolan startat.” En utredning om brott har påbörjats. Och vad kan anledningen till detta vara? Jo Mariehemsskolans fritidskör, skolelever i lågstadieåldern, skulle uppträda under Lucia utan religiösa inslag.
Jag har inte sett några negativa reaktioner på Vilhelminaungdomarnas trevliga drift med Lucia, tvärtom bara berättigade hejarop. Så vad är skillnaden? Varför okej att göra Lucia till ett fordon (har ännu inte hittat någon Jesus i en traktor), men däremot inte okej med ett luciatåg utan någon Gud?
Kan tyckas att detta är en skitsak att ta upp. När politiker och deras svans av nättroll tar sig friheten att skrämma kulturarbetare. Att sådana herrar kräver att ställa in de kulturella uttryck som inte passar en konservativ och auktoritär världsbild – då kommer jag inte att vara tyst.
