Sen livet i grotta
har männen setts brotta
för att vara stark
och hävda sin mark
Sen uppfann de svärdet
därefter är det
möjligt att flera
dekapitera
Sen uppfann de krutet
Och vägen mot slutet
blev krattad och klar
Det förstår nog envar
En påstådd atombomb
i iransk katakomb
och världsfreden vinns
när saken ej finns
Fast kan man tro det
när ständigt vid rodret
finns männen med slik
stenålderslogik
Man trodde det fick vara bra nu
Vapnen de skapar ej fred
Men istället har Netanyahu
lämnat ett hemskt besked
Till Iran i ett fruktansvärt slag
fredag den trettonde dan
emot kärnvapenföretag
från Israel flög hundratals plan
En gammal beprövad metod
vi har sett i alla tider
Att lösa problemen med blod
medan människor fortsatt lider
Men om det var så finurligt
att våldet var rätt metod
i så fall vore det turligt
och vi levde i fred på vår jord
Photo by Emad El Byed on Unsplash
Det var en gång lätt för mig att sympatisera med Israel som stat. En tillflyktsort, asyl, för överlevande från Förintelsen, det nazistiska massmordet på av judar.
Så var ligger mina sympatier idag? När jag ser hur människor på båda sidor mördas i en evig våldsspiral. När jag nu är medveten om bakgrunden då palestinier har fördrivits och med våld för att ge plats åt Israels befolkning, ser jag det orättmätiga i detta. Och jag ser hur större makter för egna syften sluter upp på de stridandes sida. Med hjälp av historiens kunskap ser jag att våld och krig inte på hundra år löst någonting, bara skapat mera olycka och elände. Så hur skulle jag då kunna stötta Israels offensiv idag. En offensiv som backas upp av USA och andra västmakter. Eller hur skulle jag kunna sympatisera med hur mördarregimen i kvinnofientliga Iran skickar missiler mot Israels befolkning. Det enda jag kan säga är. Sluta upp med krigandet, stanna upp, sansa er och börja förhandla på allvar med målet att alla i denna terroriserade region än gång äntligen ska få leva i fred.