En thailändsk kvinna som var på väg till kremering visade
sig leva
Jag var inte död
bara saknade glöd
där på sängen jag låg
och ingenting såg
Allt var bara svart
Och jag undrade vart
vi nu skulle fara
när iväg åkte bara
Jag började knacka
när hörde dem snacka
invid min kista
Tänkte min sista
stund var kommen
Det kändes som en
situation helt akut
Men till slut kom jag ut
och slapp bli kremerad
Se där kan ni se vad
ni bör observera
För liket kan leva
Se länk till inlägget på Instagram:
Vickan får vicka
på tronen en vecka
Regent blir flickungen
när sticka vill kungen
För enligt en tolkning
av vår svenska befolkning
så gör det detsamma
om hon skulle stanna
Och en svensk publik
vill ej republik
Så sen blir Victoria
I alla fall tror jag
Länk till inlägget på Instagram:
Jag liksom andra
Vill gärna vandra
Se vad man byggt
Om det blir snyggt
Där byggs ett hus
Blir fint som snus
Och varje kväll
blir jag umarell
Med händer på ryggen
spanar på byggen
Dock utan nåt gnäll
Är snäll umarell
Som äldre på natten
kan det va’ jobbigt som katten
En kan känna sig knäckt
på en sen morgon-väkt
Efter x antal timmar
med sömn illa rimmar
att när blåsan blir full
blir jag väckt för dess skull
Ibland vaknar jag trött
blåsan på mig har stött
Väckt i den djupaste sömn
och min skönaste dröm
Han levde tills världskriget var slut
Samma längtan en gång
i hans diktade sång
Han skrev om nya tag
för att man en dag
kunde känna sig fri
från nazismens barbari
Bort med krig och diktatur,
våld och censur
Såg oss som kamrater
I förenade stater
Vår jord överens
att slopa var gräns
Dö ska inte coachen Vendela
I alla fall ej nära nu
När det sen är slut, det hela
vill hon va’ tvåhundrasju
Har bara en sak säga damen
Hoppas att din långa framtid
blir ljuv och lycklig ja, men
världen ej då lik vår samtid
Det var en bild av Kris Jenner
i avisan härom dan
Jag såg hennes kinder som spänner
Och hon var tjusig som fan
Men av min kloka väninna
fick jag veta hur gammal hon är
Och plötsligt i denna timma
jag visste att jag var kär
Men inte i henne, nej visst
Det var inte det som va’ grejen
Min egen ålder är trist
Vill likna istället den tjejen
En ny version ska jag bygga
Karva mitt eget kött
Min älskade ungdom bygga
Och alla ska le mot mig sött
Så mycket som handlar om kärlek
där utvald får kyssar och smek
Och ingen tycks bli riktigt nöjd
som ej kommit till framgångens höjd
Men vem ser till den som ej nått
till det som är lyckans mått
och besviken på livets lopp
har sjunkit och givit opp
Vem vill väl dem besjunga
de som lider dagarna tunga
Ej många men dem vill jag ära
de som ensamma mänskor är nära
Så lyss till Hörberg Barbro
som skaldat om gammal farbror
Och Mauro Scocco dessutom
Som sjöng förut om
den sorgsna och ledsna person
som kan behöva Stadsmissions
hjälp och stöd för sin smärta
Mitt stora tack till ert hjärta
Hon påvisat avvikelser
men upplevt besvikelser
Hennes rapport
har bemötts mycket kort
Vill ha henne bort
sjuksyrran Cecilia
för hon kunde vilja
på rätt och fel skilja
Det gick inte an
med kurage ta sig an
det som hon har sett
Allt som har gått snett
I riksda’n för en tid sen
det togs de här besluten
att vården nu ska vara
personcentrerad bara
Det låter väldigt bra
att en sån princip ska va’
Nu ska personer botas
Mot detta kan ej knotas
En liten undran bara
Hur förr det kunde vara
Vem var då i centrum?
Vem satt i vårdens väntrum?
Det var nog lik förbannat
knappast något annat
än på lik fason
en människoperson