Porträtt av mig själv som yngre (om plastikkirurgi)

Det var en bild av Chris Jenner

i avisan härom dan

Jag såg hennes kinder som spänner

Och hon var tjusig som fan

Men av min kloka väninna

fick jag veta hur gammal hon är

Och plötsligt i denna timma

jag visste att jag var kär

Men inte i henne, nej visst

Det var inte det som va’ grejen

Min egen ålder är trist

Vill likna istället den tjejen

En ny version ska jag bygga

Karva mitt eget kött

Min älskade ungdom bygga

Och alla ska le mot mig sött

Tack Stadsmissionen, Mauro och Barbro

Så mycket som handlar om kärlek

där utvald får kyssar och smek

Och ingen tycks bli riktigt nöjd

som ej kommit till framgångens höjd

Men vem ser till den som ej nått

till det som är lyckans mått

och besviken på livets lopp

har sjunkit och givit opp

Vem vill väl dem besjunga

de som lider dagarna tunga

Ej många men dem vill jag ära

de som ensamma mänskor är nära

Så lyss till Hörberg Barbro

som skaldat om gammal farbror

Och Mauro Scocco dessutom

Som sjöng förut om

den sorgsna och ledsna person

som kan behöva Stadsmissions

hjälp och stöd för sin smärta

Mitt stora tack till ert hjärta

Personcentrerad hälso- och sjukvård

I riksda’n för en tid sen

det togs de här besluten

att vården nu ska vara

personcentrerad bara

Det låter väldigt bra

att en sån princip ska va’

Nu ska personer botas

Mot detta kan ej knotas

En liten undran bara

Hur förr det kunde vara

Vem var då i centrum?

Vem satt i vårdens väntrum?

Det var nog lik förbannat

knappast något annat

än på lik fason

en människoperson

Är du pensionär!

Men så härligt, glada miner

lata dagar, så jag längtar

fram tills dess, ja till de tider

då pensionen äntligt väntar

Dessa orden får man ofta

höra yttras av de unga

Även dem jag unnar softa

Deras bördor kan va’ tunga

Och om det vore rätt och sant

Jag väl vore lyckligt glad

Skulle kännas helt galant

Men tyvärr, så vet ni vad:

Att vid liv sig kunna hålla

gå omkring med värdighet

utan att sig benbrott vålla

blir en åldrings färdighet

Sådant är en halvtids syssla

sköta alla krämpor rätt

Sedan att med barnbarn pyssla

Andra halvan rätt och slät

Svårt ta på sig kläder

Byxorna på rumpan

ska va’ rätt i alla väder

Tar tid med lilla strumpan

Så allt en åldring har att hinna

gör att vila glöm den bort

Fullt att gno på höstens timma

Ta en tupplur, ja men kort

Men varför gnälla, nu vi leva

Längtar till naturen gröna

Tänk på allt man får uppleva

njuta kan av allt det sköna

Får man ha egen toa i himlen?

Gamle Persson framför Sankte Per

beredd på insläpp där

Han bör väl få passera

Har varit god mot flera

Och Per han nickar nådigt

vid pärleporten flådig

Välkommen gamle man

du här inträda kan

Nu Persson står och tvekar

ej så att han nekar

att gå i porten in

Men kliar skallen sin

Till sist han dristar fråga

trots det är svårt att våga

säga vad som klämmer

han vrider sina händer

Det handlar om den biten

att blåsan min är liten

så jag behöver springa

och kissa varje timma

Så kanske det är löjligt

men skulle det va’ möjligt

att som privilegium

få eget toarum

Men Per han skakar huvet

och säger sakta: du vet

här inne är det många

och kissköerna långa

Men kan rekommendera

en plats där det finns flera

som tycker det är hett

för dem har det gått snett

Du kan ta hissen ner

och sedan aldrig mer

du måste urinera

det kan jag garantera

Den skumma påskharen

På bordet står en skål

med frestelser av gott

Men min vilja är av stål

Emot sånt har jag stått

Nu en hare söt och skum

röd och grön och skär

hoppar i min mun

Plötsligt är den där

Jag tror det dumma djuret

från skräckfilm lyckats rymma

Av ondska är det buret

Mitt motstånd kunnat skymma

Det vet vad som ska göras

med tandtrolls allians

Min gom den ska förstöras

Ska gå som i en dans

Men nu jag minns min plan

att tänderna ska räcka

till allra sista dan

på livets långa sträcka

Så skumma haren har

nu fått ge upp till slut

Min tandborste jag tar

och stoppar i min trut

Sur gammal gubbe

Har många år på nacken

dragit strån till stacken

snart levt hela livet

Det som blev mig givet

Visst man borde ge sig

Men som allt nu ter sig

Svårt att släppa taget

Ännu ge upp slaget

Tycker för min del

det är så mycket fel

Har varit van att sätta

sakerna tillrätta

Men krafterna de tryta

Orkar inte ryta

åt världens fel och brister

Den sanningen är bister

Så nu jag tänker trött

när ibland ser rött

Lika bra ge opp

och ta en kaffekopp

Vad kan jag ändå göra

åt denna världens röra

Vad löns att va en sur

gubbe, eller hur