Det var en bild av Chris Jenner
i avisan härom dan
Jag såg hennes kinder som spänner
Och hon var tjusig som fan
Men av min kloka väninna
fick jag veta hur gammal hon är
Och plötsligt i denna timma
jag visste att jag var kär
Men inte i henne, nej visst
Det var inte det som va’ grejen
Min egen ålder är trist
Vill likna istället den tjejen
En ny version ska jag bygga
Karva mitt eget kött
Min älskade ungdom bygga
Och alla ska le mot mig sött
Så mycket som handlar om kärlek
där utvald får kyssar och smek
Och ingen tycks bli riktigt nöjd
som ej kommit till framgångens höjd
Men vem ser till den som ej nått
till det som är lyckans mått
och besviken på livets lopp
har sjunkit och givit opp
Vem vill väl dem besjunga
de som lider dagarna tunga
Ej många men dem vill jag ära
de som ensamma mänskor är nära
Så lyss till Hörberg Barbro
som skaldat om gammal farbror
Och Mauro Scocco dessutom
Som sjöng förut om
den sorgsna och ledsna person
som kan behöva Stadsmissions
hjälp och stöd för sin smärta
Mitt stora tack till ert hjärta
Hon påvisat avvikelser
men upplevt besvikelser
Hennes rapport
har bemötts mycket kort
Vill ha henne bort
sjuksyrran Cecilia
för hon kunde vilja
på rätt och fel skilja
Det gick inte an
med kurage ta sig an
det som hon har sett
Allt som har gått snett
I riksda’n för en tid sen
det togs de här besluten
att vården nu ska vara
personcentrerad bara
Det låter väldigt bra
att en sån princip ska va’
Nu ska personer botas
Mot detta kan ej knotas
En liten undran bara
Hur förr det kunde vara
Vem var då i centrum?
Vem satt i vårdens väntrum?
Det var nog lik förbannat
knappast något annat
än på lik fason
en människoperson
De gamla ligger i urin
Oj, då ser vi över vår rutin
Övergrepp emot de små
Oj då, ska inte vara så
Luktar illa i salen
Oj, då utbildar vi personalen
Min mamma, undrar var hon är
Inga kommentarer
Och pappa är blöt i baken
Ska utreda saken
Men så härligt, glada miner
lata dagar, så jag längtar
fram tills dess, ja till de tider
då pensionen äntligt väntar
Dessa orden får man ofta
höra yttras av de unga
Även dem jag unnar softa
Deras bördor kan va’ tunga
Och om det vore rätt och sant
Jag väl vore lyckligt glad
Skulle kännas helt galant
Men tyvärr, så vet ni vad:
Att vid liv sig kunna hålla
gå omkring med värdighet
utan att sig benbrott vålla
blir en åldrings färdighet
Sådant är en halvtids syssla
sköta alla krämpor rätt
Sedan att med barnbarn pyssla
Andra halvan rätt och slät
Svårt ta på sig kläder
Byxorna på rumpan
ska va’ rätt i alla väder
Tar tid med lilla strumpan
Så allt en åldring har att hinna
gör att vila glöm den bort
Fullt att gno på höstens timma
Ta en tupplur, ja men kort
Men varför gnälla, nu vi leva
Längtar till naturen gröna
Tänk på allt man får uppleva
njuta kan av allt det sköna
Gamle Persson framför Sankte Per
beredd på insläpp där
Han bör väl få passera
Har varit god mot flera
Och Per han nickar nådigt
vid pärleporten flådig
Välkommen gamle man
du här inträda kan
Nu Persson står och tvekar
ej så att han nekar
att gå i porten in
Men kliar skallen sin
Till sist han dristar fråga
trots det är svårt att våga
säga vad som klämmer
han vrider sina händer
Det handlar om den biten
att blåsan min är liten
så jag behöver springa
och kissa varje timma
Så kanske det är löjligt
men skulle det va’ möjligt
att som privilegium
få eget toarum
Men Per han skakar huvet
och säger sakta: du vet
här inne är det många
och kissköerna långa
Men kan rekommendera
en plats där det finns flera
som tycker det är hett
för dem har det gått snett
Du kan ta hissen ner
och sedan aldrig mer
du måste urinera
det kan jag garantera
På bordet står en skål
med frestelser av gott
Men min vilja är av stål
Emot sånt har jag stått
Nu en hare söt och skum
röd och grön och skär
hoppar i min mun
Plötsligt är den där
Jag tror det dumma djuret
från skräckfilm lyckats rymma
Av ondska är det buret
Mitt motstånd kunnat skymma
Det vet vad som ska göras
med tandtrolls allians
Min gom den ska förstöras
Ska gå som i en dans
Men nu jag minns min plan
att tänderna ska räcka
till allra sista dan
på livets långa sträcka
Så skumma haren har
nu fått ge upp till slut
Min tandborste jag tar
och stoppar i min trut
Har många år på nacken
dragit strån till stacken
snart levt hela livet
Det som blev mig givet
Visst man borde ge sig
Men som allt nu ter sig
Svårt att släppa taget
Ännu ge upp slaget
Tycker för min del
det är så mycket fel
Har varit van att sätta
sakerna tillrätta
Men krafterna de tryta
Orkar inte ryta
åt världens fel och brister
Den sanningen är bister
Så nu jag tänker trött
när ibland ser rött
Lika bra ge opp
och ta en kaffekopp
Vad kan jag ändå göra
åt denna världens röra
Vad löns att va en sur
gubbe, eller hur
Vad gör vi för fel
råttor är väl söta
Trodde för vår del
de gamla ville möta
dessa vackra djur
Gamlingarna skrattar
säkert eller hur
när de dem får klappa
Och det där med tänder
som vi skulle sköta
det är sånt som händer
blir nog ingen röta
i den gamlas bett
Om det ens finns kvar
efter allt som skett
uppå gamla dar