Novellen ingår i novellsamlingen Myren som ges ut under 2022.
Några rader ur inledningen:
Det var första gången han såg kvinnan. En av de sista dagarna på nittonhundratalet. Eller hade han känt henne? Han hade kunnat fråga. Efteråt ångrade han att han inte hade gjort det. Hon drack te. Deras blickar möttes. På väg ut köpte hon madeleinekakor. Visste hon att konditorn hade börjat baka dem för hans skull?
Kaféet med de små lyktorna i fönstret, skriva mellan halv tio och tolv. Bordet var inte vikt för honom, ändå alltid ledigt. Han var ofta igenkänd, men sällan tilltalad. Av likgiltighet kanske. Han ville hellre se det som respektfullhet. Hur det än var med den saken, Han föredrog att sitta bland folk, men ifred. Närhet utan krav.
Han lämnade kaféet med en nick mot José bakom disken. Snön yrde, han fällde upp kragen, snörpte ihop ytterrocken, drog upp axlarna. När han kom hem tänkte han fortfarande på henne, varför visste han inte. Men det var något särskilt med henne.
Fler noveller av Anders Fagerlund: