Om Donald Trump. Reflektioner kring hans psykologi.
Nu blir säkert andra bullar
Trump gör många balla tullar
Han ska göra handel dyrt
För Europa blir nu allting pyrt
Den gamla världen tycker han
har lurat USA bak och fram
Donald tycker vi är dumma
Men ramlar i en galen tunna
För vart han sig i världen vänder
ser han mot sig alla länder
Notan hans den säkert lär
bli för USA noll affär
Så jag står nu här och undrar
vad det är som Donald dundrar
Friade ska några bli
Vilka då – det frågar vi
Trump ser sin bild
blir då helt vild
Det han får se
gör honom sned
Kan inte tåla
”Att någon kan måla
något så fult
är ohemult”
Men denna konstnär
en hjälte hon är
som visar på saken
en sanning så naken
Blicken är skum
Uppsynen dum
En tavla helt visst
av en sann narcissist
Donald Trump vill att Grönland och Kanada ska bli delstater i USA.
Orättvisan stor
när min ryske bror
tar för sig grannlandet
För att han kan det
Det vill jag med
och här mitt besked
Vance tar en titt
sen Grönland mitt
Eskimåer
på låga nivåer
en och annan danska
får bocka och dansa
efter min pipa
Sen ska jag knipa
grannlandet norra
låt dem få knorra
Och under tiden
jag norpar väl Sweden
inte så svårt
är redan vårt
Gaza
Ni är i vägen, fattar ni det
Det blir besvärligt, ni vet
Kom igen nu, flytta er
Packa snabbt era grejor ner
Jag behöver ert ställe
där ni nu dräller
ska bli golf och bad
plus annat, vet inte vad
Om ni nu era saker tar
blir saken klar
med närmaste transport
per järnväg tar jag er bort
Sen när ni kommer så
till nåt ställe vi kan hitta på
en riktig dusch ska ni få
blir rena och fina då
Har just talat med mina kemister
som fixar nåt i en kanister
Hygienen ordnar vi
– en slutlig lösning får det bli
Nu är det andra tider
skiter i om du lider
När jag din värd är
du bär rätta kläder
Om jag sen är naken
käften om den saken
Om du inte vill slicka
bara att sticka
Och om du snackar
är det mig du tackar
Jag är den med makt
med Putin har jag pakt
Hör nu vad jag sagt!
”Trump har många kännetecknen på något inombords som kan vara potentiellt farligt.”
Detta skrev jag i ett blogginlägg 2016 strax efter att att Trump valts till USA:s president.
Och några dagar senare i nästa inlägg :
”Trots rasism, misogyni, arrogans och översitteri är Trump inte sjuk. Detta skrivs några dagar efter valet den 8 november 2016 och han är troligen nu en lycklig och välfungerande man. Den boost för självkänslan som segern över Hillary Clinton inneburit är ett effektiv försvar mot eventuell ångest eller depression.”
I samma inlägg:
”Donald Trump har till stor del skapat sin egen miljö, en offentligt massmedial bubbla där han fungerar väl. Så länge han får framgång i detta mår han bra.”
Att förstå psykologin hos en person med fingret på kärnvapenknappen är självklart nödvändigt. På inget sätt innebär detta att frånta honom det politiska och moraliska ansvaret för vad som nu händer. De historiska händelserna i Washington DC den 6 januari DC var kulmen av en antidemokratisk utveckling, underblåst och inspirerad av Donald Trump under hans presidentperiod.
Trumps narcissistiska personlighet har omvittnats av många med professionell kunskap. Vissa har bedömt att han även lider av antisocial personlighetsstörning – som också har kallats psykopatisk personlighetsstörning.
Min bedömning från 2016 handlade om att Donald Trump i framgång hade en i stort sett orubbad självbild. Då borde jag också har förtydligat att hans potentiella farlighet handlade om vad som händer när hans självkänsla hotas. När bubblan som han byggt åt sig själv riskerar att spricka blir han farlig. När skammen hotar och hans makt blir allvarligt ifrågasatt, kommer han att ta till desperata åtgärder för att slippa uppleva den ångest som det innebär att förlora. Nu har det hänt, krisen för Trump accentuerades under sommaren och hösten 2020. Trump talar om att ”vi”, (dvs han själv) kommer att göra det ena och det andra. Ett hot inför framtiden. Och detta ”vi” är vad han behöver för att överleva i psykologisk bemärkelse, hans självskapade illusion tillsammans med de som är lojala med honom. Annars är han inget.
Det finns anledning att vara rädd. Donald Trump har länge varit i en kris som trappats upp. Och han har fortfarande makt att göra sin personliga kris till världens kris. Det finns tyvärr många exempel på män som i liknande belägenhet har blivit extremt destruktiva.
Nu måste Donald Trump förhindras att, likt kejsar Nero i det gamla Romarriket, dra världen med sig i fallet.
/Kommmentar 2022-02-18: Inlägget ovan lades ut någon dag efter stormningen av kongressen 2021. Donald Trump hade då ännu inte lämnat över presidentmakten till Biden.//
Mer om Donald Trump:
”Narcissistisk personlighetsstörning. Trump har det inte, utan han definierar det.” Ett utdrag ur en tweet av Jeffrey Flier, Professor i Physiology and Medicine vid Harvard Medical School. Med andra ord menar Flier att diagnosen kan tillämpas klockrent på Trump. Men är det sant?
Donald Trump som inom kort kommer att ha ett helt avgörande inflytande på den USAs kärnvapenbestyckade utrikespolitik, måste självfallet vara beredd att underkastas en kritisk granskning av allt, inklusive hans mentala hälsa.
Med anledning av uttalanden om Trump påminner APA – USAs motsvarighet till vårt svenska Psykologförbundet – sina medlemmar att inte diagnostisera någon utan personlig kännedom. Samma sak säger de amerikanska psykiatrernas organisation – offentliga personer ska inte ges diagnos utan korrekt undersökning. Bra så, men Trump är inte vem som helst. Hans omdöme måste kunna ifrågasättas och psykologin är då glödhett relevant. Jag ser det som en yrkesmässig plikt att föra en diskussion som tillför kunskap från mitt kompetensområde inför den som har mänsklighetens framtid i sina händer.
Diagnosen patologisk narcissism, eller om man så vill narcissistisk personlighetsstörning ställs på grundval av störd reglering av självvärdet och vissa problematiska personlighetsegenskaper. Störningarna skall vara stabila över tid, inte vara ”normala” i personens miljö och inte ha att göra med en missbrukssituation eller fysisk sjukdom.
Jag kommer inte att beteckna Donald Trump som patologisk narcissist. Ändå har debattörer gjort just detta – dvs. satt en sjukdomsstämpel. Ibland har det skett som ett led i diverse tillmälen. Utöver Jeremy Flier som jag citerade i inledningen, har även Tony Schwartz som skrev Trumps memoarbok ”The Art of the Deal” beskrivit honom som en fullblodsnarcissist. Detta efter att ha kommit Trump mycket nära under researcharbetet.
I en intressant artikel gör Dan P. Mc Adams i The Atlantic en annorlunda analys av Trump. Istället för att fokusera på sjukdomar jämför han personlighetsegenskaper mellan flera olika tidigare USA-presidenter och Trump. Det finns till exempel vissa likheter mellan Richard Nixon och Trump, men McAdams menar att den mycket extroverte Trump skiljer sig från Nixon med avseende på vänlighetsdimensionen där den förre slår i botten av skalan. Trumps personlighet liknas vid Andrew Jackson som också han var en aggressiv och mycket auktoritär populist. McAdams reflekterar också vilken väljarpersonlighet som attraheras av Trump. Artikeln skrevs för valet i november 2016, men den förutsäger rätt väl vilka som sedan faktiskt kom att rösta fram honom – konservativa väljare med auktoritetstro.
Trots rasism, misogyni, arrogans och översitteri är Trump inte sjuk. Detta skrivs några dagar efter valet den 8 november 2016 och han är troligen nu en lycklig och välfungerande man. Den boost för självkänslan som segern över Hillary Clinton inneburit är ett effektiv försvar mot eventuell ångest eller depression. Många ledande personer skulle under vissa omständigheter kunna betecknas som personlighetsstörda, men fungerar utmärkt och kan inte betecknas som sjuka så länge som deras självbild upprätthålles av omgivningen. Världen har tyvärr älskat sådana som Donald Trump, släppt fram dem, män som framstår som vinnare, karismatiska ledare.
I diagnostikmanualen DSM – 5 finns ett förbehåll mot att ställa diagnosen personlighetsstörning så länge som patientens problematiska beteenden stämmer in med den omgivning hen vistas i. Donald Trump har till stor del skapat sin egen miljö, en offentligt massmedial bubbla där han fungerar väl. Så länge han får framgång i detta mår han bra. Psykologer eller psykoterapeuter passar inte in i hans värld.
Donald Trump måste bemötas med samlat motstånd och argument, med demokratisk och fredlig mobilisering. Att sjukförklara honom är inte fruktbart.
Senare om Trump. Från 2021: Den farlige Donald Trump.
Lyssnar på svenska kommentarer under morgon och förmiddag och slås av den enade bilden. Sällan en sådan överensstämmelse mellan alla kommentatorer – politiker, företrädare för näringsliv och fack, osv: Trump som president är en katastrof och en fara. Undantaget Jimmie Åkesson är inte förvånande.
Konservative debattören och författaren Roland Poirer Martinsson förutsäger att Trumps brister vad gäller kompetens, kunskap och karaktär kommer leda till att han inte släpps in i Washingtons politiska kretsar, vilket gör honom oförmögen att genomföra sin agenda.
Det är bara att hoppas att Poirer Martinsson har rätt. Men oavsett vad Trump kan åstadkomma finns något annat som skrämmer – hans personlighet.
Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev bland annat om Trumps psykologi:
”Även om Donald Trump de senaste dagarna uttryckt sig något mer nyanserat är hans bakgrund, alla hans utfall, hans spel på rasism och fördomar, liksom hans narcissism och lynnighet en direkt fara för världen.”
Wästberg tipsar om en mycket bra och belysande artikel av Jane Mayer i New Yorker.:
http://www.newyorker.com/magazine/2016/07/25/donald-trumps-ghostwriter-tells-all
Mayer intervjuar Tony Schwarz som skrev Trumps memoarbok ”The Art of the Deal”. Den blivande presidenten har en annan åsikt om vem som skrev boken. (Förläggaren säger att Trump inte skickat så mycket som ett vykort till förlaget.) Oavsett vem upphovsrätten tillhör är artiklen skrämmande läsning. Schwarz kom Trump mycket nära och ger föga förvånande beskrivningen av en fullblodsnarcissist. I privata sammanhang uppvisar Trump tecken på vad som skulle kunna ses som en personlighetsstörning. I ett kommande blogginlägg ska jag motivera detta med exempel bland annat från Mayers artikel. Trump har många kännetecknen på något inombords som kan vara potentiellt farligt.
Senare om Trump. Från 2021: Den farlige Donald Trump.
Ser i dagens Västerbottens-Kuriren en notis: ”Trump: Lägg ned SNL.” Nyfiken läser jag vidare och ser att SNL är en förkortning för det populära amerikanska satirprogrammet Saturday Nighet Live där Donald Trump har parodierats av bland andra skådespelaren Alec Baldwin. VK citerar en tweet av Trump: ”Dags att lägga ned … Alec Baldwins porträtt stinker.”
Harmlöst kan man tänka – vilken sårad politiker utstt för drift i media har inte varit inne på liknande tankegångar? Nej, problemet är den större bilden. Är Trump alls demokrat i betydelsen anhängare av demokratiska och mänskliga rättigheter? Det finns anledning att ifrågasätta om Trump överhuvudtaget vill vara en president som lever upp till yttrandefrihet och andra basala principer i ett rättssamhälle.
Bland många märkligheter har Trump hotat sin motståndare i kampen om presidentposten, Hillary Clinton, med fängelse.
I en demokrati är det oberoende domstolar som dömer. Folket stiftar lagar. En president kan inte med dekret bestämma vilka som ska dömas.
Turkiets president Erdogan tar sig rätt att fängsla politiska motståndare på lösa grunder och fängslar journalister enbart efter att de har skrivit kritiska artiklar. Bland annat har den 72-årige statsvetaren och journalisten Sahin Alnay fängslats på detta sätt utan rättegång. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skriver den 16 oktober: ”Sahin Alnays fängslande utgör ett av tusentals övergrepp på grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter …”
Vad har Trump i kikaren? Vill han efterlikna Erdogans metoder? Likheterna, åtminstone vad hans retorik beträffar, är obehagliga.
Senare om Trump. Från 2021: Den farlige Donald Trump.