Vi reste med tåg till Fränsta, min sambo och jag. Från Stockholm för att se till gravarna och tända ljus. Det går att ta sig dit och hem igen över dagen – om man ger sig av tidigt och är bra på att planera. Ett litet äventyr. För tio år sedan åkte jag själv och lika spännande var det den gången. Skulle tidtabellen gå i lås? Det gjorde den då, liksom nu senast Allhelgonahelgen 2022. Och ett besök på pizzerian hanns med. Närmast ett måste är det att hinna byta några ord med den trevlige Serias Amini. Pizzerian ryms i ett före detta apotek med ett vackert tak.
Se här nedan vad jag skrev 2012. Den gången gick resan till och från Umeå.
Dagen före Alla helgons dag. Färden gick mot Fränsta, som är gravarnas ort för mej.
Har gjort resan förr med bil med en viss ritual varje gång. Stopp på samma ställen efter vägen, avnjutande samma utsikter vid varierande årstid och väder.
Men nu skulle här åkas tåg!
Strax före sju på morron från Umeås Östra station. Sömniga morgonpendlare. Reseplanen väl uträknad och minst sagt tight – två snabba byten mellan tågen. En och en halv timma i Fränsta (eller ”Frän Stad”, som tågets spökröst envisades med att påstå att orten heter) kändes tillräckligt för att hinna promenera till gravarna och pizzalunch.
För att göra en lång historia kort; Det hela gick alldeles utmärkt, även om det av och till hängde på ett hår.
Botniabanas rykte är inte det bästa vad beträffar punktligheten. När tåget redan på morgonen inte anlänt vid avgångstid, dalade mitt humör. Men mot alla odds hann vi till Sundsvall i tid för kaffe på Pressbyrån. Sen Norrtåg mot Östersund och Fränsta.
Regnet hade just passerat när jag som den ende steg av tåget. Kyrkan var det första jag såg – och dimmorna över bergen på andra sidan Ljungan.
En timme vid gravarna. Det räckte.
Nu gällde det bara komma hem. Inte utan strapatser visade det sig. Lokföraren lakoniska meddelande: ”nu är tekniken inte längre riktigt med oss” var överflödigt och alltför välbekant när tåget bara tvärnitade mitt i Krokbergstunneln norr om Härnösand. Den följande kommentaren – ett trött: ”detta får vi lägga på EU:s konto”, när vi krypkörde ut ur tunneln vidare mot Kramfors. (Min kommentar 2022: Det beryktade ERTMS-systemet för styrning och signalering var vad han syftade på. Ett EU-projekt.)
Skuld var också högst påtagligt närvarande när vi lämnade Sundsvall och en kvinna utropade : ”vi sitter på fel tåg. Vi skulle ju till Östersund – det här går till Umeå!!” Hon och barnet steg av i Timrå samtidigt som hon säger högt: ”jag skyller på dej, så att jag har någon att skylla på.” Det handlade nog snarare om kaos på avgångsstationen där tre tåg avgick nästan samtidigt och vi alla for omkring som yra höns för att hinna med.
Om detta ska bli min nya vana för att besöka gravarna i Fränsta – det återstår att se. Kanske – men Fränsta är i alla fall Frän-Sta´!
Utsikten från kyrkogården i Fränsta. Den ser likadan ut 2022.
Ingrid Engstedt Edfast från Sveriges Radio gjorde 2018 ett reportage från Fränsta och Pizzeria Vagabondo. Hon tog den här fina bilden av Serias Amini.
