Får man ha egen toa i himlen?

Gamle Persson framför Sankte Per

beredd på insläpp där

Han bör väl få passera

Har varit god mot flera

Och Per han nickar nådigt

vid pärleporten flådig

Välkommen gamle man

du här inträda kan

Nu Persson står och tvekar

ej så att han nekar

att gå i porten in

Men kliar skallen sin

Till sist han dristar fråga

trots det är svårt att våga

säga vad som klämmer

han vrider sina händer

Det handlar om den biten

att blåsan min är liten

så jag behöver springa

och kissa varje timma

Så kanske det är löjligt

men skulle det va’ möjligt

att som privilegium

få eget toarum

Men Per han skakar huvet

och säger sakta: du vet

här inne är det många

och kissköerna långa

Men kan rekommendera

en plats där det finns flera

som tycker det är hett

för dem har det gått snett

Du kan ta hissen ner

och sedan aldrig mer

du måste urinera

det kan jag garantera

Sur gammal gubbe

Har många år på nacken

dragit strån till stacken

snart levt hela livet

Det som blev mig givet

Visst man borde ge sig

Men som allt nu ter sig

Svårt att släppa taget

Ännu ge upp slaget

Tycker för min del

det är så mycket fel

Har varit van att sätta

sakerna tillrätta

Men krafterna de tryta

Orkar inte ryta

åt världens fel och brister

Den sanningen är bister

Så nu jag tänker trött

när ibland ser rött

Lika bra ge opp

och ta en kaffekopp

Vad kan jag ändå göra

åt denna världens röra

Vad löns att va en sur

gubbe, eller hur

Åldersballongen

Foto av Furkan DokuzlarUnsplash

På det eminenta radioprogrammet spanarna idag ställde Maja Aase frågan ”vad är det för fel på att bli äldre?” Ordet ”gammal” förfasar sig många över, ”senior” tycks vara att föredra. Det senare ordet för inte på samma sätt som ”gammal” tankarna till stödstrumpor, rullatorer osv.

Man säger ofta ”han blev 75 år gammal” i dödsrunor och andra eftermälen. Kan detta vara en anledning till att ordet ”gammal” kommit i vanrykte – det har med döden att göra. Och visst, att bli gammal är att komma närmare döden.

Jag har fyllt 78 och vid den åldern är man väl gammal. Många i min bekantskapskrets är som jag runt 80. En av mina bästa vänner fyller åttio om några veckor. Han verkar inte se fram emot det. Men för egen del har jag inga problem med födelsedagar numera. Annat var det när jag fyllde sextio. Det var som en tröskel att träda över.

Jag har fyllt 78 och vid den åldern är man väl gammal. Många i min bekantskapskrets är, som jag, runt 80. En av mina bästa vänner fyller åttio om några veckor. Han verkar inte se fram emot det. Men för egen del har jag inga problem med födelsedagar numera. Annat var det när jag fyllde sextio. Det var som en tröskel att träda över. Minns mest som en plåga de medlidsamma blickarna och de stödjande orden ”inte är du så gammal”. Det var då, nu är det annat, som sagt.

Jag kommer på att det går att se åldrandets psykologiska process, med motstånd och acceptans, som att blåsa upp en ballong. Först går det trögt, du får lov att blåsa hårt. Sen plötsligt går det lättare och lättare. Livet är som det är. Det gör ont men gå ändå, liksom. Tills det smäller. Då är det slut.