Lyckliga i alla sina dagar

Snart jul och anledning att ifrågasätta vad som är viktigt. Paket, eller tillsammans? Kanske kan Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar med undertiteln Om pengars och människors värde ge ett bidrag till den avvägningen.

Nina Björk har en utopi som handlar om att människor, genom förändrade värderingar och beteenden, ska underminera konsumtionssamhället och ersätta det med något bättre. I praktiken en fredlig revolution.

En av Hollywoods huvudaktörer, Walt Disney hade en dröm om framgång och lycka. Många av hans filmer har detta tema med variationer som en röd tråd: du kan nå din dröm, drömmen att bli lyckad, framgångsrik, förmögen; din egen lycka; din individuella framgång. Nina Björk visar hur detta är ett bärande tema för människor i stora delar av världen.

Nina Björk menar att vi luras att söka lycka i materiella ting, i varor. Vårt samhälle bygger på att vi konsumerar och för att alla varor som produceras ska kunna säljas måste vi inbilla oss att vi behöver alla dessa varor och tjänster. Och varför skulle vi behöva? Nina Björks enkla svar: för att bli lyckliga! Marknadsföring får oss att förväxla lycka med inbillad sådan. I brist på tillfredsställelse av våra mest grundläggande eller ”verkliga” behov – kärlek, närhet och gemenskap – köper vi saker. Varorna blir en tillfällig och övergående tillfredsställelse eftersom reklamen förknippar dem viktigare behov. Typ ”Köp tandkrämen XYZ så blir du populär och når framgång!”. Varan blir i Nina Björks argumentation ett surrogat.

I Marx anda ser Björk mänskligheten inordnad i lönearbetet som en gång accepterades av nödvändighet i industrialismens barndom, idag mera för att göra överkonsumtionen möjlig. Hon beskriver ett samhälle där pengar och ekonomi blir måttstock. Även människoliv värderas i pengar.

Vi är alltså i Nina Björks värld, både blinda och lurade. Medan vi tror oss bli lyckliga och framgångsrika kommer samtidigt allt längre och längre bort från tillfredsställelse av våra verkliga behov. Hon beskriver människor som främmande för arbetets värde annat än som instrument för att tjäna pengar.

Det finns många som inte lyxkonsumerar, många som kämpar och arbetar för att hålla näsan över vattenytan. För dessa kan konsumtionskritiken upplevas som ett hån. Men det går inte att komma undan – vi ska ta på allvar den illusion som är Nina Björks huvudbudskap. Mänskligheten är på väg att föröda jorden och dess resurser och detta sker i konsekvens av en förvriden psykologi.

Kapitalismen är idag mera ifrågasatt än på länge. Nina Björk hoppas att mänskligheten tar sitt förnuft till fånga och slutar med överkonsumtion i jakt efter en undflyende lycka. Radikal förändring av det kapitalistiska systemet kan jag inte se att Nina Björk förespråkar – hon menar att ”kapitalismen har vunnit” – men samtidigt skulle en allmän beteendeförändring tvinga fram att systemet förändras gradvis underifrån.

Vad är det för psykologi som ligger bakom de förhållanden som Björk belyser i boken? Vad behövs istället?

Nina Björk lyfter fram de ”mjuka” behoven av närhet och gemenskap, kärlek. Det är också den lilla gruppens och familjens sökande efter gemenskap och mänsklig värme – humanistiskt färgade värden som betonar medmänsklighet och altruism. Det är barnets behov av sin vårdare, men också vårdarens behov av att svara upp.

Men människan är mera sammansatt än så. Intresse och nyfikenhet leder oss ut i världen, kanske ut från den varma gemenskapen. Självförverkligande är inte bara ett påhitt av Walt Disney . Redan en tvååring börjar hävda det som är ”mitt”. Människan hävdar revir. Även om vi vill uppfostra våra barn till att vara generösa och sociala har vi också ett ansvar att stå upp för vissa saker, också för oss själva. Alla dessa mera utåtriktade, om man så vill separerande tendenser kan skapa tävlingslust, till och med aggression. En smart, ”ekonomistisk” människa samverkar men enbart för egen vinning. Kanske ser vi här ett frö till den ”snöda kapitalismen” i människosjälen?

Dessa ”egoistiska” sidor kan ställas emot det Nina Björk talar om; människans altruistiska sida.

Ekonomismen, som Björk skriver mycket om, är ett instrumentellt sätt att se på tillvaron. Att vara instrumentell kan betyda att vara praktisk. Frågan blir då ”vad kan jag använda det här föremålet eller den här företeelsen till, vad har det för värde för syftet?” Det behöver inte vara dåligt. Svårigheterna uppstår när vi blir objekt. Det finns inneboende i den kapitalistiska samhällsmodellen att människan säljer en del av sej, sin arbetskraft, för ett pris. På så sätt blir en del av människan definitionsmässigt ett objekt , en handelsvara – något som Nina Björk påminner oss om. Våra handlingar på arbetsmarknaden ses ur den aspekten ur ett strängt nyttoperspektiv.

Ett rent psykologiskt perspektiv: objektivering kan även handla om ett förhållningssätt. Vi talar om ”coping”, eller hantering. Ett sätt att hantera smärta – fysisk eller psykisk sådan – kan vara att förlägga det onda utanför oss. Bara att vi säger ”det gör ont” istället för ”jag har ont” innebär att vi beskriver ”något” utanför oss. En känsla inom oss blir ett ”det”, något utanför som kan kläs i olika fantasier och begrepp. Om ”det” finns kan kanske ”det” påverkas. På likartat sätt kan en relation översättas i objektiva termer. Om en annan människa får en att känna obehag, eller smärta, blir en helt begriplig reaktion att distansera sej. Ett första steg Kan vara att tala om ”den där människan” sedan den där jävla människan”. Till slut är distansen så stor att vi inte längre talar om människor, som vi inte längre bryr oss om hur det går för – vi objektiverar. När andra blir objekt på det här sättet kan det innebära att blunda för andras behov – i förlängningen för deras mänsklighet, något som kan vara en grund för onda handlingar . Se här en annan av mina texter som handlar om hur objektivering kan skapa möjligheter till ondska: ”Varsågod och döda!”

Det gravt autistiska barnets har en oförmåga att se andra som annat än objekt. Utmaningen för pedagogen är att lära barnet att kommunicera med en levande människa som inte bara är till för att tillfredsställa de egna behoven behov. När detta lyckas inleds en mänsklig relation.

Ekonomism är ett mildare uttryck för dehumanisering, en begränsning av förmågan att se andra som de individer de är. I förlängningen blir vi bara objekt, inget annat – och därmed möjliga att utnyttja, tilldelade roller som lönearbetare och konsumenter.

Nina Björk talar om ett annat samhälle med allmänmänskliga och gemensamhetsskapande behov i centrum, ett samhälle där människor blir annat än objekt. Hon beskriver innerligt sin egen upplevelse av hur detta kan ske. Jag vill tro att hon har rätt i att det som förenar oss kan komma att styra utvecklingen. Detta vare sej om dessa behov är de ”sanna” eller inte.

De flesta julklapparna har jag redan köpt. Det blir i år ungefär som vanligt – tanken räknas. Och Nina Björks bok har fått mej att tänka till. Bra!

Mera Läst, hört, sett och kommenterat:

Hem » Tillbaka till Anders Fagerlunds skrivande » Läst, hört, sett och kommenterat » Lyckliga i alla sina dagar

Lämna ett svar