Håller vi på att tappa omdömet?


För några år sedan körde en bil på järnvägsbron i Sveg. GPS hade gett väganvisningen  och föraren ifrågasatte inte det satellitstyrda orienteringshjälpmedlet.
Då och då förekommer berättelser  om när GPS  eller andra hjälpmedel insisterar på de mest märkliga sätt att ta sej fram. De flesta använder sitt sunda förnuft och avstår.
Anekdoterna berättar om tillfällen när människor förlitar sej på yttre hjälpmedel mer än sitt eget omdöme.  När tekniken fungerar som den skall invaggas vi i säkerhet.
Händelsen med bilen på spåret  skulle kunna ses som bara ett av många exempel på hur vi då och då beter oss dumt och utan eftertanke.  Men vi behöver beakta på vilket sätt människans sätt att känna, tänka och handla förändras under inflytande av tekniska hjälpmedel, framförallt vad beträffar risken att omdöme och ansvarskänsla påverkas.  Det kan också handla om demokrati!
Marshall McLuhans idéer lanserades på 1960-talet, men är fortfarande aktuella enligt författaren Nicholas Carr.  McLuhans huvudpoäng, enligt Carr,  är att den magi som media utövar, men även dess negativa inverkan, uppstår genom påverkan på människans hela nervsystem. (1) (Min översättning.)
Ett neurologiskt sätt att tänka kring IT togs även upp i  Sveriges Radios Vetandets värld 2012-04-27. Där intervjuades  utbildningsvetaren  Aadu Ott och Mathias Klang, informatiker. Mathias Klang säger: ”Man kan se internet som  en yttre del av vår hjärna – ett hjärnans externa minne.” (2) Han jämför vår benägenhet att ta in data från internet  med  suget efter söt och fet mat. Våra kroppar är programmerade att söka och lagra socker och fett. Eftersom tillgången är stor leder detta till hälsoproblem.  På liknande sätt  har människan ett genetiskt styrt behov och intresse av social information. Även i det fallet förser sej människan glupskt av lättillgängligt material – data – och får svårighet att hantera överflödet. Några kontrollmekanismer har evolutionen ännu inte hunnit förse oss med.
Som psykolog möter jag någon gång  människor med så kallad pseudodebilitet. Funktionshindret kan ses som delvis förvärvat. Personens verkliga kapacitet är dold – ett tillstånd med många möjliga orsaker. En av dessa orsaker kan vara  så kallad osjälvständig personlighetsstörning (DSM – IV) som bland annat kan ta sej uttryck i att personen: ”har behov av att andra ansvarar för de flesta viktiga områden av hans eller hennes tillvaro”, samt ” känner sej obekväm eller hjälplös på egen hand på grund av överdriven rädsla för att inte kunna ta vara på sej själv”.  (3)
Mera vardagligt: ibland  överlåter vi vår tankeförmåga. Vi tänker inte efter, kanske för att bekräfta en relation – den andre ska få vara den som ”vet”. Det här kan bli en vana som leder till att personen  framstår som debil – eller ”pseudodebil”. Ovanan att delegera intellektet  kan också beröra handlandet. Viktiga beslut överlåts till den andre.  Förmågan att ta ansvar kan bli lidande.
Vi behöver med andra ord inte gå till ytterligheter som får psykiatrisk diagnos för att hitta tillfällen när vi låter andra människor – eller teknologiska hjälpmedel –  ta över tanke och omdöme.
Vad är riskerna för samhället?
Vi vet att det ställs stora krav på  kunna överblicka och ta ställning till inflödet av data. Det behövs värdering och ställningstagande till relevans och tillförlitlighet.  Även om det är vår  hjärna som fått denna snabba utvidgning av information och minne, är det ändå hela människan som ska ansvara och som tar besluten.
Demokratin behöver människor som har en  ”inre kompass”  –  en förmåga att hitta rätt även i svåra vägar.
Jag tror inte att människor i allmänhet håller på att tappa omdömet. De allra flesta kan hantera hjälpmedel med insikt om deras begränsning.
Men alltför stor tillit till allt vad nätet tillhandahåller kan i förlängningen leda till osjälvständig passivitet.  Navigeringshjälpmedlet GPS  är ett konkret exempel som även kan stå som symbol för andra och kanske större svårigheter. När det gäller att hitta rätt i ett landskap som kräver etik och moral, kanske även politiska värderingar, blir exemplen på felorientering inte alltid smålustiga felkörningar. Risken är uppenbar att vi aningslöst och okritiskt lockas ut i odemokratisk terräng.
Under de senaste tvåhundra åren har tekniken skapat enorm utvidgning utöver vad vi kan åstadkomma fysiskt med våra kroppar. Farhågorna i bilens barndom ledde till absurda lagar som att man i England och vissa stater i USA krävde en att någon gick framför med en varningsflagg. Oro för det okända ska inte överdrivas. Med kunskap om tekniken kan dess gränser utstakas korrekt. Körkortet är bara ett exempel på hur vi avkrävs kunskap och omdöme för att färdas snabbt.  Vi vet nu också  mer om risker med teknik –  för miljö och för människans fysisk välmående.  På samma sätt måste vi ta på allvar konsekvensen av IT-teknik  och även beakta inverkan på det mänskliga psyket.
Så hur gick det för föraren av bilen som körde på järnvägen? Jo, tåget kom – och hann stanna.
 
Källor:
1. Carr, Nicholas. The Shallows. What the Internet is Doing to Our Brains. New York. London : W.W. Norton & Company, 2010.
2. Klang, Mathias. Direktsänd Vetandets värld om hjärnan. Göteborg : Sveriges Radio, den 27 04 2012.

Mera Läst, hört, sett och kommenterat:

Hem » Tillbaka till Anders Fagerlunds skrivande » Läst, hört, sett och kommenterat » Håller vi på att tappa omdömet?