Måste långt ut för att fylla med riktigt fräscht vatten. Längre in finns alger och skräp som riskerar att täppa till de fina kanalerna.
Så där, nu är båda fulla. Riktigt stora och mäktiga. Trist att det inte fanns såna här bra när man själv var barn, men nu får grabben njuta av dem i alla fall.
Måste prova! Oj, vilka strålar! Skjuter av båda från höften, precis som Fantomen. Men hans var mindre. Om de här hade varit riktiga hade jag kunnat meja ner en armé! Bra att ha två också. Ammunitionen räcker längre på det viset. Och om min motståndare träffar den ena, eller en arm eller en hand, har jag den andra kvar.
Blir beskjuten, nu gäller det att kasta sig i skydd. Samtidigt avfyrar jag mina vapen mot den som sköt på mig. Han faller! Yes!
Fantasier, men jävlars vilka strålar. Minst 20 meter. Nästan som en laser.
Fler noveller av Anders Fagerlund:
- Bottenlösa viken
- Glassbilen
- Informationsskuggplatsen
- Inställd seglats
- Vad ska vi göra med Karlsson, eller ledningsmöte i polishuset. Och Nu kommer han igen.
- Som det ska vara
- Svenskkaféet
- Värmebölja
- Korsvägar en april i Europa
- Jag sköt Olof
- Myren
- Även Hjalmar Söderberg hade dålig fantasi
- Människans viktigaste organ