Nostalgi

Den nya versionen av den gamla tv-serien Dallas ger anledning att reflektera över nostalgin.

Jonas Hallberg förutsade senast i radioprogrammet  Spanarna att nostalgin är på väg tillbaka. Det må vara hur det vill med det – trender kommer och går – men nostalgin finns för alltid som ett mänskligt stämningsläge, kanske förbehållet dem som blivit litet till åren.  Norstedts svenska ordbok definierar nostalgi som: ”….vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till [något] förlorat” med det torra tillägget: ”särsk. om längtan till vissa miljöer e.d.”

Verner von Heidenstam tänkte på sin barndoms miljö och längtade:

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går

—men ej till människor! Jag längtar marken,

jag längtar stenarna, där barn jag lekt.

Den gode von Heidenstam avhånades av Strindberg, men versraderna har överlevt – ett bevis för att de slår an en känslosträng hos många.

Mångsidige Fredrik Lindström och idéhistorikern Karin Johannisson samtalar mot slutet av SVT-programmet  ”Vad är en människa?”  kring temat ”Är nostalgi en sjukdom?”.Vi påminns där om att nostalgin också har en politisk laddning. (Programmet är tyvärr inte längre tillgängligt på SVT Play.)

Kommunistiska stater varnade  för nostalgin . Den betraktades som en reaktionär  sjuka som skulle utrotas ur människors sinne. Riktningen  var framåt. Motsatt har nostalgin utnyttjats i politiken för att vidmakthålla gamla berättelser som kan legitimera revanschism, till exempel på Balkan och i Irland.  Nationellt inriktade rörelser – även svenska – har alltid odlat tanken om det specifika och unika för just det egna landet och dess ursprung.

Svenska politiker betonar mycket gärna – till exempel under Almedalsveckan – det unika med Sverige. Det nostalgiska draget är påfallande. Pippi Långstrump och andra gamla klassiker dras fram som exempel på unikt svenska företeelser. Maria Wendt belyser det här i boken ”Politik som spektakel”.

Samtidigt ger Fredrik och Karin oss rätt att vara nostalgiska.  Det handlar då om våra egna minnen. Fredrik citerar Stefan Einhorns bild av människa som ett träd med årsringar. De innersta ringarna vittnar om tidigare erfarenheter som inte syns på ytan men fortfarande bidrar till trädets helhet. (Freud skulle ha gillat bilden och önskat att han hade kommit på den själv!) Genom att ibland återvända i minnet till tidigare stadier i livet kan vi återväcka känslorna som en gång fanns och därmed i bästa fall känna oss mera hela. En bra form av nostalgi. För en gammal psykoterapeut är resonemanget lätt att känna igen och förstå.

Sedan är det upp till var och en om vi vill fördjupa oss i gamla avsnitt av Dallas, eller avnjuta den nyare varianten.

Mera Läst, hört, sett och kommenterat:

Hem » Tillbaka till Anders Fagerlunds skrivande » Läst, hört, sett och kommenterat » Nostalgi