En bit på väg

Reflektioner kring antologin En bit på väg.

Striden kring de grundläggande fri- och rättigheterna stod för länge sedan och har i vår del av världen vunnits. Liberalismens grundläggande teser är allmängods som omfattas av de flesta. Det budskapet framförs av bland andra Johan Norberg och Håkan Tribell i En bit på väg. Triumfer för liberalismen och hot mot det liberala samhället. Red. Andreas Bergh och Gabriel Ehrling,

Boken är en antologi framtagen av Bertil Ohlininstitutet och Liberala ekonomklubben i samverkan.

Undertiteln är, trots segrar, en antydan om behovet av fortsatt ideologisk kamp, och kanske uppmaning och beredskap till vaksamhet, mobilisering och att vägra slå sej till ro med det vunna.

Folkpartiet, som mest präglas av liberala idéer har dock inte vurmat för att måla upp krigiska bilder i sin retorik. Dess främste företrädare, Jan Björklund, är visserligen tidigare militär, men hans framtoning är ofta resonerande.

Liksom Bildningsresan på samma förlag, är En bit på väg ett exempel på den bästa sidan av det liberala: viljan till kritisk reflektion, idéskapande och intellektuell analys, ofta med ett internationellt perspektiv. Att möta liberala idéer är nästan alltid stimulerande och utmanar till eget ställningstagande.

Kapitlen är självständiga med fokus på centrala politikområden. Författarna presenteras med utmärkta foton som gör läsaren intresserad av personen bakom texterna. Se till exempel bilden av Martina Lind som utsågs till Female Economist of the Year 2006. I hennes bokhylla står ensamt ett porträtt av Strindberg.

Genomgående är texterna innehållsrika och ofta på hög nivå. Författarna är högt meriterade, många med höga akademiska meriter. Ekonomer och statsvetare dominerar.

Min favorit är kapitlet av psykologen och Folkpartipolitikern Frida Johansson Metso ”Vad gjorde EU när kriget kom?” Med får statistiken att glöda när hon argumenterar för att Sverige ska vara öppet och generöst för flyktingar från konflikter och förtryck. Texten får extra aktualitet av tillståndet i Syrien. ”Varje liberal borde resa ragg mot hur vårt ideologiska löfte, att ingen människa ska vara fångad i de livschanser hon fötts i, gång på gång dras tillbaka från dem som behöver det mest.”

Statsvetaren Karin Zelano pläderar också för öppnare nationella gränser avseende arbetskraftsinvandring. Hon nämner bland annat med hänvisning till OECD-statistik från 2012 att: ”Remitteringar från utlandet utgör så mycket som 15 procent av BNP i de länder som toppar listan av ursprungsländer.”

Flera av delförfattarna tar upp liberalismen ur ett historiskt perspektiv. Bengt Westerberg, tidigare statsråd, ger i en nutidshistorisk tillbakablick bakgrunden till bildandet av Liberala ekonomklubben som tagit fram ”En bit på väg” i samverkan med Bertil Ohlininstitutet.

Idéhistorikern Johan Norberg, även känd som författare och debattör, ger en exposé över liberalismen från sextonhundratalet och framåt med dess revolutionära potential övertygande beskriven. Liksom Håkan Tribell pläderar Norberg för vikten av att låta frihetens frukter växa. Han menar att kravet på att ha facit hämmar framväxten av det nya. Norberg poängterar vikten av att samhället måste kunna acceptera osäkerhet och han är i detta kritisk till hur demokratin kommit att bli beroende av att människors sökande och experimenterande ska ge garanterade resultat.

Susanna Birgersson statsvetare och ledarskribent på Dagens Nyheter  ställer den viktiga och svåra frågan: ”Vad är grunden för en liberal miljöpolitik?” Hon skriver: ”Är då all miljöpolitik som skyddar vatten, växter, djur, natur och luft i syfte att garantera mänsklig överlevnad och välgång liberal? Den står åtminstone inte i någon principiell motsatsställning till liberalismen.” Hon pekar sedan på att ”den populära föreställningen att liberal politik är liktydigt med frånvaro av regleringar är falsk, vare sig det gäller ekonomi, socialpolitik eller miljö.”

Mina invändningar mot Susanna Birgerssons resonemang har att göra med det större sammanhanget. Om man betraktar liberalismen som helhet kan den både principiellt och sakpolitiskt betraktas som suspekt i miljöhänseende. Det som liberalismen ursprungligen slogs för innebar både rättigheter och friheter att exploatera materiella resurser på ett sätt som kunde berika den enskilde. Konsekvenser och miljömässiga avarter av dessa friheter har ofta  upptäckts i efterhand. Regleringar har mycket riktigt måst införas – regleringar som alltid kan motiveras även som skydd för andra enskildas intressen i en avvägning. Så tillvida är den faktiska politiken kanske realistisk, men det liberala ”kontot” – den miljöpåverkan som liberal realpolitik medfört avskäcker. Ett av flera exempel är den svenska gruvnäringen och den pågående exploateringen av malm. Resultaten av liberaliseringen som skett beträffande tillståndsgivning och de minimala avgifterna för prospektering och utvinning väcker många frågor och invändningar.

Birgerssons  resonemang innebär möjlighet att definiera in alla varianter från total frihet till reglering som liberala när det passar. Liberalismen blir så att säga ”tom” i praktiken och ”lämpliga regleringar” blir mera en pragmatisk fråga än ”liberal doktrin.” Följden blir att Susanna Birgersson till och med kan nämna Kina som ett exempel på (liberalt reglerande och förnuftsstyrt?) exempel. Hennes krassa konstaterande att politiken innebär en balansgång är  både uppenbart och realistiskt, men hennes resonemang blir samtidigt invändningsfritt och intetsägande med avseende på hennes inledande fråga om vad som är grunden för en liberal miljöpolitik.

Ytterligare axplock:

Emma Söderberg Majanen från Liberala ungdomsförbundet pläderar för införande av en svensk författningsdomstol med inspiration från främst Tyskland och EU.

Johan Ekelund, docent i nationalekonomi, menar att det mesta av byråkratiska regler och statistik har ett i grunden gott syfte, men att det är helheten, massan av regelverk som skapar problem för näringsliv och myndigheter.

Andreas Berg, även han docent i nationalekonomi, argumenterar i sitt kapitel för att mera frihet och mindre detaljstyrning skulle kunna förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Som positivt exempel och föredöme lyfter han fram flexibiliteten i det svenska pensionssystemet.

Nina Larssons Kapitel går under titel ”Liberaler bör omfamna urbaniseringen”. Författaren är  officer och riksdagsledamot från Värmland. Artikeln innehåller kunniga reflektioner om landsbygdens realiteter, men hennes ansats är defensiv och ganska resignerad när det gäller att vända negativa trender. Hon skapar därmed en klar skiljelinje mot ett grönt alternativ. (Folkpartiets ”Vår politik A-Ö” på hemsidan innehåller inte uppslagsorden ”Glesbygd” eller ”Landsbygd”, däremot det mer distanserade ”Regionalpolitik”)  Nina Larsson specificerar näringar som bör vara bra att satsa på i glesbygd. Kommunsammanslagningar är hon för och hon tror att landsbygden skulle vinna på ett förstatligande av skolan.

Ett citat ur en formulering av Martina Lind, nationalekonom och grundare av Public Affairs: ”I realiteten är dock liberala partiers väljaren i mycket hög utsträckning en välutbildad del av den etablerade medelklassen. En typisk Folkpartiväljare på 2010-talet är en ung man i Stockholm som spelar golf och tycker att det behöver ställas mer krav på andra. När Folkpartister informeras om väljaren de lockat blir de ibland nedstämda. Få liberala politiker brinner för att lösa den mannens problem. Det är osäkert om han ens har några.” Martina Linds bidrag går under namnet Framtiden kräver en starkare liberal rörelse. Citatet ovan antyder en viss uppgivenhet. Men med skicklig penna lyckas hon ändå argumentera för varför liberala idéer ändå står starka och varför liberalismen ändå behövs för demokratins försvar och därmed också försvar för en mycket bredare målgrupp.

Visserligen röstar jag inte på Folkpartiet, men med ett visst avstånd kan jag likväl uppskatta och respektera att liberaler fortsätter att prioritera de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som flera av skribenterna i En bit på väg påminner oss om.  Förr än vi anar kan vi behöva slåss tillsammans för dessa demokratiska fundamenta. Aktuella händelser i Umeå med nynazister som tågar på gator och torg visar på det.

Mera Läst, hört, sett och kommenterat:

Hem » Tillbaka till Anders Fagerlunds skrivande » Läst, hört, sett och kommenterat » En bit på väg