I ”De rasande” //Raderad 2022// kommenterade jag Kalibers reportage (mp 3) med intervjuer tio år efter kravallerna i Göteborg i samband med EU-toppmötet 2001. Flera av de som deltog berättade om den aggressiva kraft som kom till uttryck, en kraft som också kan utnyttjas i samhällsomstörtande syfte. Vi ser idag många sådana exempel i Mellanöstern. ”De rasande” var, som ofta i historien, revolutionens avantgarde.
Kulturradion sände den 2 april 2011 ett längre program med rubriken ”Revolution – om egyptisk framtid och upprorets psykologi”. Som ett inslag intervjuade Cecilia Blomberg den holländske performancekonstnären Aernout Mik om hans fem dygn långa performance ”Communitas”. (Cecilia Blombergs intervju är en bit ner på sidan.) Föreställningen gestaltar ett tänkt scenario i efterförloppet av en revolutionär situation. Skildringen ska vara nära en tänkt verklighet och kan därför läggas till grund för en reflektion kring demokratins psykologi i ett senare skede än det första våldsamma.
Miks verk präglas av stark gemenskap och samhörighet. Med referens till nobelpristagaren Elias Canetti beskrivs det tillfälligt upphävda avståndet mellan individerna i en massa av människor. Under vissa omständigheter upphävs fysiska och psykologiska gränser mellan de som agerat och upplevt tillsammans. Kanske har de även lyckats ändra något. I den bästa av (demokratiska?) världar finns en samhörighet som kan uttryckas i gemensamma värden och samhandling. Konstnären visar oss ett sådant tillstånd av samhörighet. Kan man också se detta tillstånd som strävan efter en samhällsutopi? Kanske – men i så fall en illusorisk sådan. Det totala uppgåendet är en av många faser i den mänskliga samvaro som alltid pulserar mellan motpolerna närhet och distans. Revolutionen har även den sina faser. Med ett års distans till den arabiska våren ser vi nu helt andra skeenden.
Ett stilla skede har avlösts av nya krav på struktur och ordning. Nya konflikter har uppstått. Nyckelfrågan blir: ”OK, vi visste vad vi var emot, men vad är vi för!” ”Mubarak bort” var svaret då. Nu ska ett nytt samhälle byggas. Helt andra bilder får symbolisera Egypten idag.
Mera Övrigt av Anders Fagerlund: