I Sverige talar vi svenska

Förbudsskylt för cykelparkering på danska
Foto: Anders Fagerlund

”Henstilling, vad betyder det? Parkering, eller?

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har pratat mycket om det här med att  ”i Sverige talar man svenska”. Den retoriken tycks ha blivit högsta mode, så låt oss ta den på bokstavligt allvar – det kan bli sant att vi fortsättningsvis ska börja med det – tala svenska.

Mycket jobb blir det, men skam den som ger sig, vi tar det närmaste först, lågt hängande frukter. Vad ska vi göra med danskan? Rimligen kan det inte längre vara tillåtet att, som danskjävlarna på ambassaden i Stockholm, annonsera parkeringsförbud för cyklar på sitt obegripliga tungomål. Ni ser ju själva, titta på bilden här – så kan det väl för fanden inte se ut. Hoppsan, där slant jag med tungan, blev visst litet danska.

Men i alla fall, det finns trots allt större problem än våra danska bröder. För smørrebrøden kan vi inte vara utan, bara vi slipper den konstiga bokstaven som mackorna stavas med. Ursäkta, krumeluren slank visst med, lovar att bättra mig.

Som sagt större problem finns det. Som alla SALE, tror ni verkligen att alla som försöker kränga saker och tjänster vill sluta att tilltala oss på engelska? Manuel i kassan som vägrar att fatta svenska. ”Que,” (fast på engelska då) – hans min när jag frågar vad wienerbröden kostar – ”excuse me?” Och på universitetsområdet i Umeå badar jag i all världens språk. Så klart att den minsta gemensamma nämnaren (MGM heter det på matematiska) är engelska. Bort med det, i Sverige talar vi … ja ni vet.

Men inte kan vi nöja oss med en liten speciell vrå här i Sverige. Nej vi bör vara ett föredöme för resten av världen. Kan inte alla andra också ”smala till det,” se till att det blir ordning och reda så att alla talar samma språk inom deras eget land. Till exempel i Tyskland där mina vänner, nära och kära bor. Barnen talar spanska med pappa, svenska med mamma och tyska i skolan och på lekplatsen. Nej, men så kan man väl inte ha det! Så tyskar, gör som vi, se till att få litet ordning och reda! Det brukar ni vara bra på. Alla ska prata det inhemska nationalspråket. För bövelen!

Och sen alla ni Sverige som inte talar svenska, vad ska vi göra med er? Självklart, skicka iväg, sparka ut, hejdå, ha det så kul! Det går säkert bra, bara ni ser till att prata ert eget språk i  landet som ni kom ifrån. Alltså ni som sökt vårt bistånd, ni som klamrar er fast och är i vägen. Ta era långsamma mopeder med er och leverera maten där ni kom ifrån.

Och de där andra, som kommit för att bidra, de som klarar sig ändå, de som forskar och utvecklar. De får dispens, pratar ju egentligen även de vårt lands språk, amerikanskan som gäller i Sweden, den femtioförsta delstaten. Very, very welcome, mr Swanson!

Eller hur, Jimmie?

Hur tänkte du Ulf?

Ulf Kristersson
Foto: Fredrik Wennerlund

“Det gäller att få bort dem ett tag.”

Det var så du sa, Ulf Kristersson i Ekots lördagsintervju  den 12 september. Du svarade på Monica Saarinens frågor efter att du gjort ditt senaste utspel där du ville ge polis och åklagare samma befogenheter som socialtjänsten. Du ville att även dessa myndigheter ska kunna göra omhändertaganden av barn via hänvändelse till domstol. Som du också sa, skulle det gälla “situationer då det finns överhängande risk för att de fostras in i kriminell bana.”

Hade du tänkt igenom saken tillräckligt, eller var det bara ett hugskott? Tänker du att det är populistiskt attraktivt, så att det attraherar väljare som med rätta är rädda för skjutningar och växande kriminalitet i vissa svenska områden?

Jag undrar hur du tänkt därför att du säger att polis och åklagare i princip skulle göra samma jobb som nu görs inom socialtjänsten och att det då skulle behövas expertis för att göra “avvägningar och professionella bedömningar”. Är det då inte samma människor, alltså personal med kompetens från det sociala och psykologiska området som behövs? Socialsekreterare, kanske också psykologer. Så vad blir skillnaden?

Men viktigast, förstår du alls vad det innebär att skilja barn från sina föräldrar? Om det inte är fråga om vanvård, bristande kärlek, misshandel, tror du då inte att alla barn älskar sina föräldrar och behöver dem? Ett barn som berövats sin familj, vad kommer det att känna och tänka om samhället som berövat dem dess trygga anknytning i tillvaron? Som lämnat ut dem en till en institution eller aldrig så välmenande fosterföräldrar?  Hur kommer detta barn i  framtiden att se på vårt samhälle, blir det då mindre misstroende och hatiskt? Jag tror inte det, istället misstänker jag att dessa tvångsomhändertagna barn kommer ett bli en än större samhällsfara, benägna att lyssna till lockrop  från kriminella kretsar.

Och var finns logiken i ditt utspel när du talar om att förhindra att barn växer in i kriminella miljöer och sen på samma gång detta att “få bort dem ett tag”? Vilket inte kan ses som annat än ett sätt att städa bort ungdomar från gator och torg, alltså att få bukt med ungdomskriminalitet. Det senare är en helt annan sak än det slags förebyggande borttagande av barn från deras familjer som du talar om i samma intervju. Eftersom du är så diffus om vad slags problematik det handlar om undrar man, vad är egentligen syftet? Vad är det du vill?

Slutligen:  Jag tycker att du borde ta erfarenheter från fältet, lyssna till vad man säger från socialtjänstens håll. Visst behöver de mer resurser och de måste också få gehör för vad de menar är vägen framåt. Om förorterna ska ha en chans ska vi prioritera dem, se dem som vår framtid, satsa på dem. Samhället bör ta ett större ansvar, bygga ut istället för att rusta ned. Så där har du i alla fall rätt, jag tror att du menar det också. Läs gärna detta: Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet, han har pratat med Sakir Demirel som vet mycket om det som du nu bara spekulerar i.

Deras enda hem brinner och Kristersson vill vända bort vår blick

Eld
“Fire!” by Xenith.org licensed by CC BY-SA 2.0

Flyktinglägret i  Grekland brinner, samtidigt bjuder Ulf Kristersson (M) in ministern Sören Pope Paulsen från Danmark för att smeta fast stämpeln kriminella på flyktingar – det är oanständigt och skamligt för ett rikt land som Sverige.

Krönikören Ola Nordebo har skrivit i VK om det här.  Redan i rubriken sammanfattar han det som jag själv skulle kunnat säga: det handlar om  “vedervärdiga försök att göra brottsligheten till en invandringsfråga.”

Att Kristersson flirtar med SD vet vi redan, men däremot hade jag hoppats på ett avståndstagande från Ebba Busch. Hennes kristna värderingar borde ha väckt magkänslan att ta avstånd från den populistiskt färgade främlingsfientligheten. Var finns den barmhärtige samariten i  hennes huvud?

Jag vill bara göra ett tillägg till Nordebos analys. Det är inte bara flyktingar som beläggs med skam och skuld för det fruktansvärda tillstånd som nu råder i  svenska storstäder, att människor avrättas på öppen gata med risker för alla i närheten. Dessutom misstänkliggörs alla de som av humanitära skäl ställt upp  ideellt dag och natt med att hjälpa och stötta flyktingar från krig och elände,  Det gäller även anställda inom vård, skola och omsorg, likaså otaliga  organisationer, religiösa, icke – religiösa. Och inte minst politiker som fått betala ett högt pris i opinionssiffror när högerkrafter nu lyckats få vinden att svänga. Alla de ska nu enligt Åkesson och hans gäng skämmas för att de följde sitt hjärta. Jag köper inte det.