Finns könet?

Kajsa Ekis Ekman
Foto: Joel Nilsson

Om könets existens – tankar om den nya synen på kön

av Kajsa Ekis Ekman

Förlag Polaris

Utgiven 2021

Kajsa Ekis Ekman är en känd vänsterdebattör och författare som bland annat skriver i ETC. 2016 tilldelades hon Sara Lidmanpriset och i motiveringen skriver juryn: ”… Kajsa Ekis Ekman är en modig aktivist och folkbildare både nationellt och internationellt i sann Sara Lidman-anda av passionerat motstånd och engagemang.”

I den nya boken, Om könets existens – tankar om den nya synen på kön, följer Ekis Ekman upp och sammanfattar ett tidigare antal artiklar. Hennes stil påminner om populärvetenskap, med många noter och referenser. Läsaren får generöst ta del av samlat vetande från ett flertal områden, bland andra historia, filosofi, religion och sociologi, som beskriver hur synen på kvinnokön och genus har förändrats och utvecklats.

Men boken innehåller mycket mer än kunskapsredovisning. Kajsa Ekis Ekmans polemik riktas mot de som menar att kön enbart är självupplevt – en syn som hon menar handlar om biologism. Hon skriver: ”Enligt den nya synen på kön kan //nämligen// människan vara delad i två: hjärna och kropp, som har helt olika uppfattningar om vilket kön människan har.” Och: ”Innebörden är att det är hjärnan som har det rätta könet och kroppen som måste ändras så att den ’bekräftar’ hjärnans kön.

Ekis Ekman återger ståndpunkter hos dem hon polemiserar emot. Om de som citeras anser att deras åsikter och argument är rätt redovisade är en annan sak. Som en tidigare recensent påpekat skulle det kunna handla om så kallade ”halmgubbeargument”, alltså att hon polemiserar mot en uppmålad, överdriven eller helt förfalskad motståndare. Om det är på det viset kan jag inte bedöma.

En viktig del av boken handlar om könskorrigeringar vilket innebär kemiska och ibland kirurgiska ingrepp för att förändra en persons kön. På senare år handlar det framförallt om unga som upplevt att det kön de ”tilldelats” från födsel är fel och som då önskar att byta kön. Ekis Ekman är mycket kritisk till hur lättvindigt och hur tidigt i livet dessa processer sker med myndigheters och vårdens goda minne.

Men den andra och i mina ögon tyngsta argumenteringen i boken handlar om politik och feminism. Jag tycker att Ekis Ekman övertygande visar på hur feminismens landvinningar är hotade när människors identitet byggs upp efter stereotypa mönster för vad som är kvinna och man. Hon påvisar hur dessa mönster gillas och utnyttjas av konservativa och reaktionära krafter.

En känsla jag får är att Ekis Ekman argumenterar så skickligt och utförligt att hon kan glömma de urstarka känslor som könsidentiteten kan inrymma. Och då gäller det både den kongruenta könsidentiteten, där könet är accepterat av den som bär det, och den motsatt inkongruenta. Författaren borde ha gett mer utrymme för att visa att hon har förståelse för den människa som vill byta kön. För visst gör hon det, hon förstår, det framgår tydligt. Men Ekis Ekman kunde ha lyft fram deras upplevelser ännu tydligare för att undanröja tvivel om hennes empati. Ekis Ekman citerar den amerikanska akademiska feministen Judith Butler som stött på samma dilemma och av vissa läsare upplevts oförstående till människors känslor. Jag citerar här delar av Ekis Ekman citat av Butler:

//Men// jag tror att jag behövde ta mer hänsyn till människors känslor, vilka uttryck den primära kroppsuppfattningen tar sig, och de oerhört legitima kraven på att få stöd och erkännande för dessa genusaspekter.”

Ämnet för boken är komplicerat, författaren påpekar hur även avancerade läsare baxnat inför komplexiteten. Så trots motstånd i början läser jag vidare, känner att texten öppnar sig, blir lättare att hänga med i när hon går över från en teorityngd inledning till praktiska tillämpningar.

Min största behållning blir till slut, som sagt, den politiska delen som handlar om kampen för kvinnors makt och rättigheter.

Om könets existens. Omslag.