Hur tänkte du Ulf?

Ulf Kristersson
Foto: Fredrik Wennerlund

“Det gäller att få bort dem ett tag.”

Det var så du sa, Ulf Kristersson i Ekots lördagsintervju  den 12 september. Du svarade på Monica Saarinens frågor efter att du gjort ditt senaste utspel där du ville ge polis och åklagare samma befogenheter som socialtjänsten. Du ville att även dessa myndigheter ska kunna göra omhändertaganden av barn via hänvändelse till domstol. Som du också sa, skulle det gälla “situationer då det finns överhängande risk för att de fostras in i kriminell bana.”

Hade du tänkt igenom saken tillräckligt, eller var det bara ett hugskott? Tänker du att det är populistiskt attraktivt, så att det attraherar väljare som med rätta är rädda för skjutningar och växande kriminalitet i vissa svenska områden?

Jag undrar hur du tänkt därför att du säger att polis och åklagare i princip skulle göra samma jobb som nu görs inom socialtjänsten och att det då skulle behövas expertis för att göra “avvägningar och professionella bedömningar”. Är det då inte samma människor, alltså personal med kompetens från det sociala och psykologiska området som behövs? Socialsekreterare, kanske också psykologer. Så vad blir skillnaden?

Men viktigast, förstår du alls vad det innebär att skilja barn från sina föräldrar? Om det inte är fråga om vanvård, bristande kärlek, misshandel, tror du då inte att alla barn älskar sina föräldrar och behöver dem? Ett barn som berövats sin familj, vad kommer det att känna och tänka om samhället som berövat dem dess trygga anknytning i tillvaron? Som lämnat ut dem en till en institution eller aldrig så välmenande fosterföräldrar?  Hur kommer detta barn i  framtiden att se på vårt samhälle, blir det då mindre misstroende och hatiskt? Jag tror inte det, istället misstänker jag att dessa tvångsomhändertagna barn kommer ett bli en än större samhällsfara, benägna att lyssna till lockrop  från kriminella kretsar.

Och var finns logiken i ditt utspel när du talar om att förhindra att barn växer in i kriminella miljöer och sen på samma gång detta att “få bort dem ett tag”? Vilket inte kan ses som annat än ett sätt att städa bort ungdomar från gator och torg, alltså att få bukt med ungdomskriminalitet. Det senare är en helt annan sak än det slags förebyggande borttagande av barn från deras familjer som du talar om i samma intervju. Eftersom du är så diffus om vad slags problematik det handlar om undrar man, vad är egentligen syftet? Vad är det du vill?

Slutligen:  Jag tycker att du borde ta erfarenheter från fältet, lyssna till vad man säger från socialtjänstens håll. Visst behöver de mer resurser och de måste också få gehör för vad de menar är vägen framåt. Om förorterna ska ha en chans ska vi prioritera dem, se dem som vår framtid, satsa på dem. Samhället bör ta ett större ansvar, bygga ut istället för att rusta ned. Så där har du i alla fall rätt, jag tror att du menar det också. Läs gärna detta: Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet, han har pratat med Sakir Demirel som vet mycket om det som du nu bara spekulerar i.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.