Deras enda hem brinner och Kristersson vill vända bort vår blick

Eld
“Fire!” by Xenith.org licensed by CC BY-SA 2.0

Flyktinglägret i  Grekland brinner, samtidigt bjuder Ulf Kristersson (M) in ministern Sören Pope Paulsen från Danmark för att smeta fast stämpeln kriminella på flyktingar – det är oanständigt och skamligt för ett rikt land som Sverige.

Krönikören Ola Nordebo har skrivit i VK om det här.  Redan i rubriken sammanfattar han det som jag själv skulle kunnat säga: det handlar om  “vedervärdiga försök att göra brottsligheten till en invandringsfråga.”

Att Kristersson flirtar med SD vet vi redan, men däremot hade jag hoppats på ett avståndstagande från Ebba Busch. Hennes kristna värderingar borde ha väckt magkänslan att ta avstånd från den populistiskt färgade främlingsfientligheten. Var finns den barmhärtige samariten i  hennes huvud?

Jag vill bara göra ett tillägg till Nordebos analys. Det är inte bara flyktingar som beläggs med skam och skuld för det fruktansvärda tillstånd som nu råder i  svenska storstäder, att människor avrättas på öppen gata med risker för alla i närheten. Dessutom misstänkliggörs alla de som av humanitära skäl ställt upp  ideellt dag och natt med att hjälpa och stötta flyktingar från krig och elände,  Det gäller även anställda inom vård, skola och omsorg, likaså otaliga  organisationer, religiösa, icke – religiösa. Och inte minst politiker som fått betala ett högt pris i opinionssiffror när högerkrafter nu lyckats få vinden att svänga. Alla de ska nu enligt Åkesson och hans gäng skämmas för att de följde sitt hjärta. Jag köper inte det.

En förmiddag i medieduschen

Nyopererad och stillaliggande låter jag mig översköljas av radio och papperstidning samtidigt med modernare nätupplagor. Mångfalden är mäktig, trots att det är en morgon som saknar riktigt stora händelser finns hur mycket som helst att ta del av. Och för en gångs skull har jag tid att läsa, lyssna och reflektera.

Börjar med Opulens, som kallar sig “Sveriges dagliga kultur- och samhällsmagasin”. Ser om en utställning med färgsprakande konst av GAN – Gösta Adrian-Nilsson. Bilderna får mig att vilja rusa till Stockholm och bara titta!

Radions P1 har att berätta att Lennart Johansson, tidigare ordförande i Europeiska fotbollsförbundet, Uefa, gått ur tiden.  Jag minns när han förlorade mot Sepp Blatter i omröstningen om ledarskapet i Fifa. Då talades och skrevs allmänt om fiffel och båg. Lennart var vår svenske reko och justa kille.

I “Ring P1” kan stollar komma till tals, men idag var det en del kloka synpunkter. Någon frågade varför riskerna med kärnkraften inte lyfts fram och en annan tyckte att “rökare borde ha en stålask att lägga sina fimpar i, plus snus och tuggummi”.  Stålask – why not – borde bli mindre skräpigt och mindre risker för förgiftade djur på det viset.

Läser i DN.s nätupplaga om det annalkande danska valet och att i Kina ignoreras i media allt om massakern  på Himmelska fridens torg för trettio år sedan. Problemen med sopor tycks istället ha varit huvudnyheter. Kina – en diktatur som vi vill göra affärer med.

I papperstidningen VK  ser jag två långa artiklar som förtjänar att läsas och begrundas. Ola Nordebo vill att vi uppmärksammar Anna Wallin som levde i väglöst land i Ljusliden. “Tänk om Anna Wallin, som dog våren 1944, 72 år gammal, hade anat ….hur gärna vi skulle ha fått höra henne ge även oss, sena tiders sökare, ett enda litet råd på vägen.” Och Sara Meidell skriver på kultursidan: “Låt de förbjudna kropparna fylla flödena.” I artikeln relaterar Meidell hur nätplattformen Gardet visar “sex bilder som /av socialt medie/ plockats ner, men uppställda intill lika många godkända bilder, ges ett lika kristallklart exempel på vilken regim som råder …” När jag ser bilden på Anna Wallin kan jag undra vad hon skulle ha sagt om detta? Skulle hon ha förstått ens vad det handlar om?

Jag fick en fin present nyss, en prenumeration på kulturmagasinet Balder. Ser just att Anna Jörgensdotter i senaste numret skrivit en dikt som inleds med orden “det är fel tid att finnas”. Och – just det – hon skriver faktiskt också i dagens Opulens, “Det enda vi kräver är en annan värld.”

Hur kan man låta bli att läsa vidare med en sån ingress som Annas här ovan. Och – vad är det för värld vi lever i? Kommer just ihåg hur jag som barn på femtiotalet grubblade på hur världen skulle se ut efter år 2000. Känns ibland – i medieduschen – som om jag lever i en värld av science fiction.

 

Företagsamhet för integration

Minna Levin

 

Inflödet av människor till Sverige har kanske aldrig varit så stort om under det senaste året. Ingen undgår att se vad som händer och många tar ställning. Umeå kommuns vill framstå som ett gott exempel. Verksamheten med flyktingmottagande har kallats “Umeåmodellen” som bland annat ska stå för framgång genom samverkan mellan olika aktörer.

I ett så kallat Mellanpass med föreläsningar och frågepanel hade Umeå Näringslivsservice bjudit in föreläsare under rubriken: Intolerans – Integration – Inkludering.

Evenemanget riktade sig till företagare och därför var det inte förvånande att fokus helt kom att vila på ordet integration, snävt tolkat som “att komma i arbete”. Och visst är detta en av grundbultarna, inte bara från ett näringslivsperspektiv. I den allmänna opinionen kan invandringen försvaras om den innebär att till landet kommer människor som kan försörja sig och dessutom bidrar till produktion och betalar skatt. På senare tid framhålls allt oftare också invandrare som ett positivt tillskott av arbetskraft.

Ali Al Dahir

Ali Al Dahir

Ali Al DAhir från ABF Blekinge framhöll språkets grundläggande roll för att människor ska kunna uppfylla sina grundläggande behov och för att känna tillit i samhället. Han talade också om betydelsen av ledarskap och samverkan med grupper av invandrare istället för lösningar som skapas linjärt i stela modeller.

Hugo Ortiz Dubon

Hugo Ortiz Dubon

Minna Levin 2

Minna Levin

Minna Levin och Hugo Ortiz Dubon från We Link Sweden driver pilotprojektet Entry Hub. Liksom Ali betonade de vikten av samordning mellan olika instanser för att människors kompetens ska tas till vara. Och att de många nätverken för människor som befinner sig i diaspora involveras. Minna och Hugo har varit i Kanada och sett goda exempel från de etableringskontor som finns där.

Erik Ageberg

Erik Gustaf Ageberg

Erik Gustaf Ageberg från Företagarna medverkade på länk. Han satte in den dagsaktuella problematiken i ett globalt långsiktigt perspektiv. Enligt honom är en miljard människor på flykt och det finns 200 miljoner öppet arbetslösa. Dessutom är cirka hälften av alla på jorden yngre än 30 år. Ageberg tryckte på vikten av långsiktiga lösningar på dessa enorma utmaningar och spådde att det även i fortsättningen kommer att vara de små företagen som skapar den stora majoriteten nya jobb.

Ola Nordebo modererade talare och frågestund på ett lyhört sätt.

En del av det som togs upp av de kunniga och erfarna föreläsarna var på avancerad nivå. Det hade därför varit bra om tid hade funnits för mera konkreta exempel. Mycket goda aktiviteter pågår nu också i Umeå och jag vill veta mer om det. Kanske  i flera pass?  Morgon- eller Mellan-?

Paneldebatt i Umeå – Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor

Med anledning av FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor den 25 november anordnade Män för Jämställdhet i Umeå en paneldebatt. För värdskap och arrangemang stod  även Kvinnohistoriskt museum och Studieförbundet Vuxenskolan.

Ola Nordebo, chefredaktör på VK ledde samtalet och den efterföljande frågestunden.

Ola Nordebo

Leg. psykoterapeut och socionom Anna Railert berättade om verksamheten vid Mansmottagningen i Umeå. Dit kommer män frivilligt, dock ofta under press, för att komma tillrätta med våld som de utövat mot kvinnor. Mansmottagningen finns inom ramen för Centrum mot våld där också Kvinnofrid, Barnahus och Trappan ingår.

Behandlarna vid Mansmottagningen arbetar efter en modell som utformats av den norske psykologen Per Isdahl: Alternativ till våld, förkortat ATV. Våldsutövarna får arbeta med att sätta ord på vad som förekommit och berätta i detalj. Omständigheterna och hur de tänkt. Om konsekvenser för offren, andra inblandade och för dem själva. Männen får lära sig att ta ansvar för sina handlingar. Verksamheten bärs av en stark övertygelse om att förändring är möjlig. Men det tar tid – behandlingen kan pågå mer än ett år.

Anna Railert visade också hur Mansmottagningens verksamhet kan vara sekundärt förebyggande då männen slutar att utöva våld.

Anna Railert

Andreas Lundgren (s) är ordförande i Individ- och familjenämnden i Umeå kommun. Han började med att redogöra för nämndens verksamhet, särskilt när familjevåld förekommer. Det är ofta dramatiska situationer som kräver akuta ingripanden. Många gånger krävs snabba beslut som fattas direkt av ordföranden.

Andreas Lundgren framhöll våldet inom familjen som ett utslag av en skev maktstruktur där män är överordnade kvinnor. “Samhällssystemet är riggat till mannens fördel.” Mannens våld mot kvinnan sker ofta på grund av att hans ställning hotas. Lundgren betonade politiska förändringar som viktigast för att förebygga familjevåld. Han nämnde bland annat rätt till heltidsarbete.

Andreas Lundgren
Under den korta debatten lyftes problemen, men också en del av vad som kan göras förebyggande och behandlande.

Mikael Rubin avslutade med att rekommendera hashtagen #allamän på sociala medier. En kampanj som startades av Män för Jämställdhet samma dag som paneldebatten – den 25 november.

Micke Rubin

 

Almedalen – igen!

 

 

Jag ser Almedalen på två olika och motstridande sätt. Det är bilder som finns samtidigt och inte motsäger varandra. Den första  – en demokratins smältdegel. Ola Nordebo beskriver detta mycket bättre än vad jag själv kan. Läs honom i dagens VK. Mängden möten bildar en kreativ kraft – även för vårt län. Region Västerbotten har på ett fint sätt förmedlat var som pågått under veckan via direktsändningar.

 

Den andra bilden är negativ. Som jag skrev här i går finns det en stor risk att journalisternas rågång mot politiker och andra makthavare blir diffus. I rosédimman upplöses gränser och man hamnar i knät på varann. Sådana personliga kopplingar kommer självklart alltid att förnekas – det ligger i sakens natur.

 

Jag är nyfiken och intresserad av Almedalens politikervecka. Kanske är det dags att återvända nästa år då det var trettio år sedan senast jag var på den vackra ön. Ola Nordebo har inte besökt Almedalen. Han skriver inte direkt om hur han ser på sammanblandningen  mellan journalistik och politik. Däremot har han uppenbarligen markerat en fysisk distans. Är det ett ställningstagande?