Vanmäktig Gud
De ropar till mig
Det har de alltid gjort
Tror att jag är på deras
sida
Har vant mig vid det
Men vad kan jag göra?
Hur kan jag hjälpa
att de aldrig lär sig,
människorna på Tellus
Jag kommenderades hit
till min stationering i planeten Orion
av Den Högste i Universum
för snart tio miljoner år sen
Färdades i många ljusår över
Mare Eone Mediterraneum
I mitt bevakningsområde
har jag nu en miljard planeter
att se till
Det är ändå en miljondels miljondel
av alla som finns
och dessutom
kan jag bara ta mig an där det finns
”intelligent liv”
vad nu det kan vara
hur skulle jag annars hinna
med allt
Några sköter sig ganska bra,
de flesta faktiskt numera
De har lärt sig efter hundra miljoner år
Jag har cirka miljonen rapportörer
Har också delegerat
en hel del av min makt
till dessa planeternas vakter
De flesta hör aldrig av sig
(hälsan tiger still?)
men just vakten på Tellus
har varit flitig
Brukar gå under namnet Gabriel
Hen har fått instruktioner
Att ej visa sig öppet
Och det har hen följt
med något undantag
Det är en ganska ung planet
i utkanten av den galax
som de kallar ”Vintergatan”
Jag har i och för sig aldrig
varit där
Men Gabriel skickar
info direkt
när viktiga saker händer
Nu har dessa
som kallar sig ”människor”
blivit ganska många
De är ett av Gabriels bekymmer
har jag förstått
har alltid ställt till det,
bråkat och slagits
om plats och resurser
heder och ära
Det är nu faktiskt den andra chansen
för Tellus, kanske den sista
tror inte jag kommer få ge dem
några fler
I första vändan för cirka
hundra miljoner år sen
(Då var de ödlor)
hade de skapat en bomb av väte
sen dog de ut av smällen
som förintade alla
De har ingen aning om vad som
hände på deras egen planet
alla spår har
plånats ut
De tror att det var en komet
som landade då
men jag vet vad som hände
Nästan alla tänkande varelser
på andra planeter
Har lärt sig läxan
de lever i fred, harmoni
och kärlek
Men människorna
(som Gabriel rapporterar
att de kallar sig)
kommer att upprepa samma misstag igen
Henängeln G
(kärt barn har många namn)
berättar att nån galning
dödade flera miljoner
som inte gjort
något ont
och att krigen dessutom dödade ännu fler
Just nu har ättlingar till det dödade folket
planer att bomba ihjäl
dem som stör och kastar sten,
de som fördrivits ifrån sina hem
Undrar inte på de är arga
Nu kan de drabbas av samma öde
som offren för förra massakern
Cheferna anser
jag borde deleta
Det där lilla stället
Planeten som var
ett utkast
Någon innan jag fanns
provade sin idé
en ny form av liv
som skulle grundas
på kol och syre
Istället för svavel och väte
(Bra grej i och för sig)
Jag har ännu så länge
inte gett G den grymma rätten
att utplåna allt
Men det spelar ingen roll
det är nu så att
om tolvhundra år
det kommer en komet
och spränger alltihop
Det är ju snart,
praktiskt taget i morgon
Nu blir det lunch
…
Tillbaka på kontoret igen
Under lunchen fick veta
av en kollega
(vi är ganska många)
att några Tellusbor tror
att jag ska komma
och skapa ett Rike av Gud
Det ska tydligen ske om allt blir förstört
Harmageddon kallar de det
Det värsta är att jag tror
att de gör katastrofen för egen hand
En sån fruktansvärd vidskeplighet
och så löjligt
som om jag skulle vara
allsmäktig
Kommer att tänka
på vad som hände
när jag lade mig i
när jag skickade dit min egen son
Jesus
Honom avrättade de
Jag blir arg
Men hur som helst
hoppas jag slipper
ta bort alltihop
det är grymt, trots allt
Något som samvetet hindrar
Nu blev jag sömnig
tror jag tar mig en lur
Men först ska jag två mina händer
Fler dikter av Anders Fagerlund: