Vad ska vi göra med Karlsson, eller ledningsmöte i polishuset
Helgen stundar i Den Stora Staden. ”Löningshelg” dessutom. Och fotbollsderby på det. Några stökiga dygn väntas. Polischefen och hans stab planerar för verksamheten, fram till måndag morgon.
Hur ser det ut med bemanningen, vad har vi för resurser, vad har vi för ansvar?
Vilka jobbar, vilka är lediga? Vem tar passen med buset? En Svartepetterlek.
Unga poliser som just gått ut Polishögskolan kommenderas till de värsta passen.
”Vi har ganska gott om folk den här helgen, det kommer att ordna sig” En av polischefens assistenter har just sett över listan med folk som ska arbeta de aktuella dagarna.
Mötet är på väg att avslutas, man samlar ihop papper och kaffemuggar och gör sig beredda att ge sig av hemåt, tacos och öl väntar.
En av kriminalpoliserna hojtar till, ”ser att Karlsson ska jobba hela helgen, kan vi inte hitta på något åt honom.”
Ingen säger något, det är väl känt att Karlsson mer än en gång riskerat polisens rykte som allmänhetens trogna och trygga tjänare. Han har gjort ingripanden som varit nära att kosta människor livet.
Till slut bestämmer chefen.
”Sätt honom på att rensa upp bland tiggarna här utanför polishuset. Han kan ju börja vid parkeringen, ser fördjävligt ut däruppe.”
Nu kommer han igen
Nu kommer han, den där polisen. Jag känner igen honom. Nu stannar han bilen och pekar på mig. Jag låtsas som om jag inte förstår. Det är bara för att det är så jobbigt att stiga upp som jag sitter kvar, men jag förstår. Klart att jag kommer att behöva flytta på mig. Fattar det.
Förra lördagen var det likadant, han kom och pekade på mig, tvingade mig att ta med alla sakerna, flaskorna, burkarna.
Han verkar inte att ha något bättre att ta sig för, men jag vet att det finns kriminella som får vara ifred. Dem vågar han sig inte på.
Så nu samlar jag ihop allt, slänger kartongbitarna som jag suttit på, stoppar dem i containern. Går till ICA och pantar allt, det kommer att räcka till ett mål mat.
I morgon är han ledig. Då är jag tillbaka. Och han kommer tillbaks en annan dag.
Jag får några kronor och han får känna sig samhällsnyttig och mäktig.
Fler noveller av Anders Fagerlund: