Cykliska tankar om träda

Under cykeltur stöter vi på detta:

 

 

 

vilket ger upphov till ett samtal om träda – eller vila. Ordet träda  har tyvärr kommit ur allmänt bruk, men står för något viktigt som handlar om mer än mark och gröda.

Det  passar i midsommartid att tänka över hur tillvaron är ordnad i perioder. ”Först så går det upp, så går det ner – och så går det upp…” sjunger Tage Danielsson i sin text till Jularbos ”Livet i Finnskogarna”. Och just så är det; allt går upp – och ner – eller om man så vill runt, runt. Vi har alla en inre bild av året i form av något slags cirkelgång – till och med i våra psyken finns kretsloppets idé inbyggd. Sedan må midsommar befinna sej längst upp eller någon annanstans.

Detta får vi finna oss i – universums lagar kan vi inte rubba. Kretslopp är vi infogade i vare sej vi vill eller inte. Jorden snurrar runt solen och tippar av och an i sin bana och på samma sätt har kristallen sin period och pulsaren sin frekvens. Hjärtat slår som det vill någon eller några gånger per sekund.

Därför ska vi inrätta oss efter det här och hitta vår rytm. Vare sej det handlar om den rätta pulsen mellan närhet och distans i en relation – ömhet och kyla, omhändertagande och krav- allt har sin tid – eller omväxlingen mellan vila och arbete. Vi ska helga vilodagen, vare sej vi tror på en Gud eller ej, och vi ska varva ner för inför sömnen. Vi ska ta en paus i arbetet. Då och då.

Allt detta har bonden klart för sej när han låter jorden vila med jämna mellanrum. Träda. Fältet bjuder tillbaka med en vacker syn.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *